Plötsligt darrade den gamle doktorn till. Han bade med blicken följt de svartaktiga rökspiralerna och måtte i dem sett något ovanligt, ty han fattade sin följeslagares arm och tryckte den bårdt. — Ser ni sennor? sade han. — Hvad, doktor? frågade hamnkaptenen. Läkaren pekade mot Tamanas höga spets. Ett underligt fenomen visade sig verkligen Rökpelaren hvars höjd eljest långsamt vexlade på olika tider, sänkte sig nu med utomordentlig hastighet. Om några minuter försvann den tillochmed helt och hållet. Doktorn betraktade sin följeslagare. — Har ni under de femtio år. ni bott i Puerto-Espanna sett Tamana slockna på detta sätt. — Aldrig, svarade med djup fårvåning den gamle sjömannen. Doktorn skakade på hufvudet och inträdde derefter åter i salongen, utan att tillägga ett ord Damerna roade sig med att mata fåglarne med läckerheter och tycktes nu något ha lugnat deras fruktan. I detta ögonblick inträdde en ny besökande i salen: Denne som bar de engelske sjöofficerarnes lysande uniform var lord Ellen.