nad buffet, då ett plötsligt sorl satte hela sällskapet i rörelse. Ett besynnerligt, oredigt, namnlöst buller hördes utifrån och blef hastigt förklaradt. Det var från den ofantliga volitren sBom man uppställt i klostret, och hvars foglar, plötsligt uppväckt midt i natten, nu läto höra sina gälla läten. Med dessa ljud förenade sig omedelbart derefter ett charivari af genomträngande, hesa och oharmoniska skri, och man såg en rad af papegojor, arafoglar och kakatoer inträda i salongen. Alla dessa djur, som vanligen sofva ända till dager, hade lemnat sina hvilopinnar och begifvit sig in att söka sina egarinnor, genom sina skrin påkallande deras bistånd, slående med vingarne och med sina krokiga näbbar hotande de domestiker och mulattskor, som sökte hejda dem. De gömde sig under nunnornas, novisernas och pensionärernas kläder, gifvande de tydligaste tecken till fruktan, och kunde ej förmås att lemna den fristad de uppsökt. —Hvad går det då åt dessa stackars djur? frågade Angeles, i det hon mot sitt bröst tryckte en beundransvärdt vacker papegoja af ett småvext species. — Någon gam har väl kommit ned från