Från Finland. Helsingfors d. 13 Sept. Detta år skall säkert i Finlands väderlekshistoria en gång blifva benåmndt det vackraste bland de vackru. Hosten skrider framtåt, men allt skiner solen så gladt och vänhgt uppå oss. Och skulle den icke göra det? Solen är säkert politikus, så god som någon annan, och följer Samir ne med sin tid så som ingen — och : hela den öfriga verlden just nu håller på gapa på Finland, skulle icke svlen då också vara med, isynnerhet som dess belysning här mer än nägonstådes för tillfället är at nöden? Det vore fåfängt att söka beräkna hurv många klytuga blickar i verlden i denna stund äro riktade på det nyupptäckta landet Finlands karta. Men hvad vi med säkerhet veta, det är att på denna vackra dag från andra sidan Bottenhafvet mången varm tanke egnas åt Finland. Det är årsdagen af Döbelns dag, och i dag inviges den nya minnesvården på Döbelns graf. Men hvem vet i Helsingfors af en sådan högtid? Här går denna dag som en annan. Man ställer sig i ordning till höstens arbete och gifver sig nu ej tid att tänka på sina hjeltars minne. — Teaterns nöjen får Helsingfors ännu länge försaka, ända till medlet af Oktober. BSujetterna vid den ännu med så mycket misstroende emotsedda stående teatern äro nemligen bundna vid sina förra engagementer till September månads utgång, och minst ett par veckor måste väl beräknas för öfverresan hit och den första sammangjutningen af så många förut för hvaran