Göteborg d. 27 September 1861. Posttidningeu och Göteborgs ensk. bank. Posttidningens af oss i går omnämnda anmärkningar mot signaturen B. äro af följande lydelse: Om insändaren. vid litet lugnare sinnesstämning ännu en gång behagede genomläsa vår artikel, torde han finna att misstagen och bitterheten denna gång icke befinna sig på vär sida. Sålunda visa de at oss begagnade. ordalag otvetydigt att vår anmärkning alldeles icke gällde de förbehall, som Göteborgs enskilda bank fästat vid medgitvandet att inlösa vexlar, som dragits å annan ort än Göteborg, utan blott dess vägran att med flertalet af öfriga inrikes banker sätta sig i sådan förbindelse, att vexlar kunde af dem trasseras på Göteboigsbanken, Det är denna vägran som styrelsen för Göteborgs köpmansförening icke anser öfverensstämma med en tidsenlig bankrörelse och det är derom som den yttrar, att banken, oaktadt ofta och trån olika båll upprepade försök, icke kunnat förmås att gå allmänhetens önskningar till möte. Det är också detta vi funnit besynrnerligt. Men härom förekommer, så vidt vi kunna finna, icke ett ord till förklaring i ins:s artikel, hvilken derföre alldeles icke innehåller något svaromål på vår uppsats, om den än kan anses framkallad af köpmanstöreningens skrifvelse, så vidt denna jemväl afser de itrågavarande förbehållen. Ins. torde häraf benäget inse, att han misstagit sig om sjeltva tvistepunkten. Det synes oss också som skulle den af honom skildrade ganska besvärliga omgången med vexlarne just tramkallats af bankens vägran att möjliggöra det enklare liqvideringssättet. Han har vidare misstagit sig, då han synes tro, att vår anmärkning gällde uteslutande Göteborgsbanken, då den lika mycket drabbar ftlertalet at öfriga inrikes banker, och så länge vi icke känna skälen för förstnämnde banks vägran, hvarom ins. icke lemnat ringaste upplysning, måste vi fortfarande lemna oafgjord frågan, i hvad mån den ene eller den andre banken kan vara vällande till det af oss framhållna stora hindret för inrikes vexelrörelsen, emedan vi icke hylla satsen, att den som visar största bitterheten och hetsigheten säkerligen har orätt. För att icke begå någon orättvisa, anmärkte vi att felet i icke ringa mån bör tillskritvas affärsmännen på den ort, der banken har sitt säte, och hvilka icke göra sitt inflytande hos bankodirektionen allvarligen gällande, då vi antogo avt ingev direktion vill utan skäl utsätta sig för deras misstroendevotu.n, och att den blott så vidt med bankens fördel är förenligt bör söka uppfylla rörelsens behof. Vi medgälvo ju då frivilligt att banken icke behöfver utan ersättning göra dessa tjenster åt de enskilde och att dessas anspråk häri har sin gräns. Derföre tillade vi också att betydelsen af ew sådant misstroendevotum beror på det värde som fästes vid de personers omdöme och affärsskicklighet, som afgifvit det. Väl är det möjligt, men föga sannolikt, att det mått af dessa evenskaper, som representeras af Göteborgs köpmansförening, icke förmår uppväga det som belöper sig på ins:s person, men tills detta blir ådagalagdt, må det ej förtänkas den aflägse betraktaren om han fäster så mycken vigt vid det af föreningen uttalade klander, att han åtminstone finner bankens beteende besynnerligt.