börd, utan egentligen på de många inskränkningar i den fria rörelsen, som det är nödvändigt att införa för att kunna upptaga dem, och som hindra nationens produktiva verksamhet. Funnes det icke några indirekta skatter, så behöfde det icke heller finnas några privilegierade hamnar för införsel, och några legala farleder o. m. s.; dröjsmålen vid tull behandling och varornas föregående uppläggande å tullen, för att först sedan forslas till deras bestämmelseort, och mera dylikt vore alldeles obehöfligt, och en oändlig mängd dröjsmål och improduktivt arbete skulle icke allenast derigenom undvikas, utan en hel hop produktiv verksamhet, som nu genom detta system hindras att uppstå, skulle då utveckla sig. Och i detta afseende synes oss det direkta beskattningssättet skola sätta folket i tillfälle att med vida mindre besvär och uppoffring lemna regeringen de för statens upprätthållande nödvändiga bidragen. Vi veta väl, att många andra betraktelser än dessa behöfvas, för att afgöra frågan om det direkta och indirekta beskattningssystemels företräde framför det andra, och vi erkänna, att de indirekta skatternas bibehållande är det lämpligaste, så länge folket föredrager dem framför de direkta. Det är dock just riktigheten af denna folkets åsigt om deras företräde, som icke synes oss vara så alldeles algjord, och det är för att framhålla detta som vi framkastat våra ofvan gjorda anmärkningar.