Serbien skuptchinan (riksdagen) en allmän folkbeväpning, och skickar en hr Garascha. nin till Konstantinopel, för att fordra del alla muselmänner må utrymma hans fursten: döme eller ställas under hans eget välde. Herzegowina griper till vapen och montenegrinerna, Svarta Bergets innevånare, komma ned, för att understödja det. Någon försoning tyckes numera vara omöjlig. Montenegrinerna fordra fullkomligt oberoende af Turkiet, som återigen icke vill göra Montenegro några medgitfvanden, om ej detta erkänner Portens ötvervälde. Kriget är dertöre i full gång i Europas sydöstra hörn och skall måhända framkalla allvarligare förvecklingar. I ett bref från montenegrinska gränsen heter det, att Omer Pascha, såsom befälhafvare öfver turkiska trupperna, öppnat fientligheterna. Hans förtrupper innehatva staden Banjani i Serbien och stå endast en halt timmes väg från Montenegros gräns. Hela Montenegros militära styrka är på marsch mot norr; fursten har sjelf i spetsen for sitt garde begifvit sig till krigsskådeplatsen. Fientligheterna hafva ätvenledes öppnats i södern af Abdi Pascha, som anfallit de kristna på Branina (en 0 i nordvestra ändan af Scutari-sjön) och säges hafva alldeles utrotat dem. Serberna på Branina hafva dödat omkring 30 turkar, tagit 9 fångar och förstört tästet Kosejelica. Qvinnor, barn och alla, som kunde undkomma från ön, flydde till Montenegro. Det påstås, att turkarne hafva besatt Petrovigi i Banjani och brännt några hus i Tupan, beläget i Montenegro. Hela Montenegro står under vapen och öfver furstens palats svajar krigsbaneret, ett hvitt kors i rödt fält. Sorgen efter den aflidne fust Danilo är öfver, och en illumination i Cettinie, Montenegros hufvudstad, tillkännagaf krigets öppnande. Gvråhåriga män och unga pojkar, alla gripa de till vapen, och ätven qvinnorna ha med sina mån gåvt ut i striden. Omer Pascha återigen har en styrka af 32,000 man, hvilken sedan ytterligare tförstärkts med en kår djerfva albaneser. Österrike understödjer honom och lemnar honom fri passage genom sitt territorium. I Rom har en sorgemessa firats i kyrkan San Carlo el Corso för de påfliga soldaters själar, som stupat i slaget vid Castelfidardo. Krigsministern de Merode, sju kardinaler, armeåens officerare och en talrik folkmassa bevistade hoöogtidligheten. — Prinsens af Toscana förmälning med en af exkonung Frans Il:s systrar egde rum d. 19:de. Påfven sammanvigde de unga tu i Vaticanen och holl derefter ett tal till brud och brudgum. Frans Ii, oxdrottningen af Neapel och hela den öfriga exkongl. familjen var närvarande vid ceremonien. Cialdini har låtit draga sina italienska förtrupper tillbaka från romerska gränsen, dertill uppmanad af sin regering. — Turinertidningarne klaga öfver tilltagandet af smugglerierna i norra Italien och isynnerhet på schweiziska gränsen. Den förnämsta kontrabandsartikeln är tobak. Spanska regeringen är sysselsatt med att organisera en truppstyrka om 50,000 man infanteri på Cuba. Dessa trupper skola landsättas i Vera Cruz i början af Oktober, hvarifrån de skola marschera direkte på Mexico.