med Bu älet öfver landstigningstrupperna, ledde chefen för blokadeskadern, kommodore Springham, angreppet på de tvenne fästena Clark och Hatteras, som syd trupperna uppkastat vid en liten vik i närheten af Cap Hatteras. Expeditionen inträffade der den 27 augusti, och det varade icke länge, innan Butler och Springham hade bemäktigat sig fästena, hvilkas fall är af utomordentlig vigt, emedan de skyddade kaparne. Sydtrupperna gjorde motstånd, men det var omöjligt för dem, att hålla stånd mot angriparnes, öfverlägsoa artilleri, och hela garnisonen, hvaribland åtskilliga utmärkta officerare, måste gifva sig. 45 officerare, 665 underofficerare och gemene man, 1,000 gevär, 35 kanoner, en stor mängd ammunition och lifsmedel samt en del små fartyg, lastade med bomull och tobak, föllo i de segrandes händer. Fästena försvarades af kommodore Samuel Barron, som förut tjent i fristaternas marin; genom en märklig skickelse af slumpen ankom han som krigsfånge till New-York på fregatten Minnesota, hvars chef han för icke längesedan varit Denna operation, heter det vidare i den anförda korrespondensen, gor oss till herrar öfver hela Nord-Carolinas kust, och så snart inloppen till de små hamnarne och vikarne i denna stat blifvit tillspärrade, hvilket skall ske genom nedsänkandet af en del med sten lastade fartyg, hvilka eskadern för detta ändamål förde med sig, kunna våra kofferdifartyg i säkerhet passera förbi Cap Hatteras. nnå en sådan bedrift, och Richmond och Norfolk (de tvenne största städernai Virginien) skola icke längre kunna mottaga något från sjösidan; ty hvad som skett, är enligt tidningarnes uppgifter i Washington endast början till en hel följd af dylika operationer från sjösidan, och det intressantaste återstår ännu. General Butler har anländt till Washington, för att aflägga berättelse om expeditionen och erhålla nya instruktioner; alldenstund man, hvad militära segrar angår, ännu icke är bortskämd, så är det helt naturligt, att han rönt ett lysande emottagande. Sydtruppernas styrka i Virginien angilves af ett republikanskt blad till 230,000 man, hvaraf största delen naturligtvis är koncentrerad i nordöstra delen. Framtör Washington står Beanregard med en armekår om 80,000 man, stödjande sig på tvenne kårer, den ena åt nordvest vid Leesburg om 40,000 man under general Johnston, den andra om 20,000 man åt söder vid Fredriksburg. Detacherade kårer finnas dessutom längsmed hela Potomac, der ansenliga batterier äro uppkastade. I det vestliga Virginien stå generalerna Lee och Floyd i spetsen för 50,000 man. Det heter, att sydtrupperna började sakna lifsmedel till denna ansenliga styrka, och då svårigheten att underhålla trupperna säkert skall tilltaga, om det lyckas unionen att stänga all tillförsel från sjösidan, så förmodar man, att general Beauregard icke skall kunna länge stå qvar, utan måste draga sig tillbaka eller rycka framåt. Man tror i New-York att han skall välja det sista alternativet. Det bekräftar sig, att general Fremont förklarat Missouri i belägringstillstånd. Han yttrar i den proklamation han härom utfärdat, att en hvar, som bär vapen mot förbundsregeringen, skall bli skjuten, och dylika mål skola afgöras genom krigsrätten. Med samma straff hotas alla, som upprifva broar, jernvägar och telegrafer. De htdomdas egendom skall konfiskeras till förmån för stadskassan, och deras slafvar blifva fria. Denna proklamation bör likväl icke förstås såsom om Fremont skall låta skjuta krigstångarne; den gäl-ler endast de innevånare, som bo på den af unionstrupperna besatta sträckan af Missouri. Man befarar, att det jemväl skall bli nödvändigt att proklamera belägringstillståndet i Kentucky, och Maryland. Times korrespondent i Amerika, den kände William Russell, berättar från Washington under d. 29 augusti, att general Fremont gjort utkast till en stor expedition, som skall åter bringa Mississippi och New-Orleans i törbundsregeringens våld. Till detta ändamål skall en flodeskader om 10 mäktiga ångkanonbåtar, utrustade med svåra refflade kanoner, skickas nedåt floden och betäckas till lund af en armå, som flottan återigen bistår å sin sida genom att beskjuta förskansningar och befästade ställen på flodstränderna. Från Washington telegraferas, att teckningarne för unionslånet äro talrika, och att Lineoln mottagit ett bref från kejsar Alexander af Ryssland, hvari denne uttalar s!g gynnsamt för unionens upprätthållande, men förArdar am mälet freöd — Svdgetaternas kön