Sjögastarnes konung.) Historisk sjöreman, öfversatt från franskan. — Nå? frågade han. — De kunna stanna qvar ombord! svarade Brune. — Har medborgaren tillåtit ? — Ja! Hvar äro de? — Nära krutdurken. Petit-Pierre (läsaren torde minnas på krogen sonen till den gamle artilleristen, hvars lif Bonchemin försvarat) har fört dem dit, liksom vore de tvenne vid artilleriet anställda gossar. — Kan jag få se dem ännu en gång? — Gerna. Petit-Pierre har nycklarne till durken. Sjömannen gaf ett tecken åt den nämnde artilleristen, som befann sig på afstånd derifrån, att komma till honom. Han hviskade honom derefter några ord i örat, i det han pekade på Brune. Petit-Pierre betraktade Brune, gjorde en militärisk helsning och gick bort mot storluckan: Brune följde honom. De gingo båda ned; artilleristen tog en lykta i batteriet och fördjupade sig i det inre af fregatten, De uppnådde ko) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—219,