en helig ed inom sig, att hämnas på ett lysande sätt. Tyvärr var den eländige en af de personer, som icke rygga tillbaka för någon nedrighet. Flyktingarne befunno sig alltjemt i grottan. Fjäriln och sjömannen hade vändt tillbaka till Brest, såsnart de Renneville och de andra ställts under Brunes och Jeans beskydd. sjäriln hade före soluppgången kommit tillbaka, men sjömannen hade stannat qvar i staden. Jean hade under natten fört till grottan alla nödiga förrådsartiklar, ty sedan dagen inbrutit, var hvarje förbindelse omöjlig, emedan Kilen oupphörligt korsades af en mängd båtar, och hamnsoldaterna ständigt gingo postande i batterierna. Det hade blifvit öfverenskommet, att Brunc och Jean skulle följande natt vända tillbaka till grottan, för att besöka dem de ville rädda och taga alla nödiga mått och steg för deras skull. Öfversten hade för mera säkerhets skull låtit under ebbtiden ställa en post vid foten a klippan, med befallning att icke låta någon gå. land, hvem det än månde vara. Då medborgaren Sommes sökte skrämm: Brune, men af denne erhöll till svar hotelsen at bli kastad i hafvet, lågo Blanche, I.onore oci Bertha i grottan försänkta i djup sömn. Henri och Jacquet samtalade sakta. Fjäriln