tid. — Primas tal måste ha vackt den aldra största enthusiasm, och kan anses som en andlig sanktion åt Ungerns handlingar at denne silfverhåring, dess kyrkas högste styresman. Från ZTZuria skrifves nu under d. 12:te d:s, att väl underrättade personer med bestämdhet påstå, det en ministerkris inom italienska regeringen är nära förestående. Ricasoli skall af konungen hafva tätt I uppdrag, att bilda det nya kabinettet, i hvilket Ratazzi och Depretis skola inträda, — General Tärr vigdes den 12:te med Adeline Wyse-Bonaparte. — Italienska tidningen Movimento lemnar följande beskrifning om Garibaldi på Caprera: Garibaldis helsotillståud bättras med hvarje dag. På morgonen den siste Augusti förmådde han lemna sin säng, vid hvilken han så länge varit fjettrad. Det första han gjorde var att företaga sig en tur omkring sin lilla landtgård och med många tacksägelser afskeda de tvenne personer, som hållit vakt om honom. Ofverste Trecchi är hos honom på besök, utan något officielt uppdrag. Bref från ön sätta oss i tillfälle, att strängt förneka ryktet om någon öfverenskommelse mellan Ricasoli och Garibaldi. Generalen sysselsätter sig för närvarande icke med politiska angelägenheter. Ön har, sedan hans dotter Teresitas ankomst, blifvit en angenäm vistelseort. Garibaldi är gladare än vanligt och hans glädje meddelar sig till hans gäster. Dagen tillbringas med promenader, läsning, bad och båtturer. Om aftnarne forsamlas familjen i salongen. Specchi spelar piano, Teresita sjunger och generalen begär de sånger, som djupast fästat sig i hans minne. Detta familjelif är honom mycket kärt och han tänker drrföre skicka efter sin andra son, Ricciotti, som för närvarande befinner sig i Schweitz. Haus äldste son, Minotti, har på fadrens begäran, nyss gått ombord på postbåten i Genua. Garibaldi är mycket belåten med den långa listan öfver belöningar, som tilldelats officerarne och soldaterna vid den frivilliga armåeen, öfver hvilken han förde befälet. — En af de förnämsta röfvareanförarne i Syditalien, Chiavone, har nyligen med förstärkningar, som han erhållit från Rom, uppgående till 200 man, angripit Castelluccio nära Sova. Han blef dock tillbakadrifven med stor förlust och drog sig tillbaka in på romerska området, som fransmännen likväl skola så val skydda(!). Preussiske konungens kröningsprogram har foljande lydelse: Måndagen d 14 Oktober skola deras majestäter hålla sitt högtidliga intåg i staden (Königsberg). D. 15, årsdagen af den sist aflidne konungens födelsedag, skall en högtidlig gudstjenst hållas och stor middag gifvas. På onsdagen ätvenledes middag och supe. Torsdagen skall egnas åt mottagande af riddarne af Svarta Örns Orden, deretter middag för riddarne, och på aftonen ofantligt stort tapto utanför palatset. Fredagen skall kröningen ega rum på palatsets stora borggård, som kan rymma 15,000 personer. Ceremonien skall börja kl. 10 med gudstjenst, som skall vara till middagen. Kl 1 skall det högre katolska presterskapet emottagas, hvilket skall lyckönska deras majestäter, och kl. 5 gifves en lysande bankett. Lördagen skola deputationer emottagas från de platser, hvilka mottagit några gunstbevis, derefter skall drottningen gifva cour, och deras majestäter skola derefter bevista den bankett, som staden Königsberg gilver. På aftonen stor hofkonsert. Söndagen gudstjenst; hvarefter deras majestäter skola afsesa till Danzig. Tisdagen d. 23:dje skola deras majestäter hålla sitt högtidliga intåg i Berlin, hvarmed festligheterna äro slutade. — Kinesiska regeringen vill på inga vilkor ingå handelsförbindelse med Preussen, oaktadt preussiske gesandtens ifriga bemödanden derstädes. Från Frankrike omtalas de nesligaste brott af katolska prester, brott, hvilkas blotta namn smutsar det papper, hvarå de skrifvas. En munk ur orden Den kristna lärans bröder har dömts till fästningsarbete på lifstid för det han kränkt tjugofem barn mellan sex och tolf års ålder. Vid ransakningen upplystes, att barnens föräldrar i trakten nära klostret förmåtts skicka sina barn dit genom löf: ten om god religiös uppfostran. Flere andra munkar hafva tagit till flykten, för att undgå det öde, som drabbat deras medbrottsling