icke hafva varit tillräckliga för att tillfredsställa alla anspråk, och sparsamhet fordrades med nödvändighet i den nya staten. Ett oändligt antal måste gå bort utan att erhälla någonting. Ovana vid arbete voro många bland den förra regeringens agenter, framför allt bland de lägre, bragta helt nära svält. Hade de blifvit lemnade åt sig sjelfva, så skulle de tvungits att arbeta. Men här kom återigen Ferdinand II:s ekonomiska system i verksamhet. Af de 70 millioner dukater, som han lemnat efter sig, funnos endast 11 millioner i neapolitanska tonder. Dessa konfiskerades då de upptäcktes, men återstoden var ännu disponibel. Dessutom vet jag att törsök redan så tidigt som i December i fjol gjordes att upptaga ett lån å 3 millioner. Det första slog fel, men äfven om de icke kunna få upp ett lån, så sakna de dock icke reda penningar; så litet behöfves för att betala den patriotiska rörelsen i det neapolitanska området, att vänskapliga regeringar, huru dåliga deras finanser än må vara, dock ständigt skola kunna disponera öfver så mycket. Tiggeri hos en stor embetsmannaklass, som framkallats af Ferdinand II:s ekonomiska system och betalats från Rom, är på bottnen af alltsammans. Hindra betalningarne och allt skall snart blifva lugnt; man skall då lätt göra sig af med hela sloddret af dömda förbrytare, afskedade soldater och munkar.