— Nu, forifor Henri, vänd till sjömannen, håll ditt löfte: klättra uppför berget. — Straxt, svarade denne; men akta er för kulorna! De hundarne skjuta bättre än vi tro. Om vi legat blott det ringaste bättre i sigte för dem, skulle det redan varit slut med oss. Matrosen började härvid krypa längs takåsen, för att bättre skydda sig för kulorna, mot den branta klippväggen. Sansculotterna inrusade, kommenderade af Sommes och Rick, i rummet öfver sina genom explosionen dödade kamrater. — Stegar! skrek grefven och visade på öppningen i taket. — Se här äro sådana! genmälte Rick och visade på tvenne sansculotter, som kommo med långa stegar. Fjäriln spände hanarne på sina pistoler. XXXVL Mariiec. Då sjömannen kom fram till klippväggen med sitt rep, vände han sig om, för att se efter sina kamrater. Dessa närmade sig, ehuru långsamt. Först Jacquet, sedan Blanche, som, alltid modig och stark, lyckades besegra de hinder, kläderna förorsakade henne. Efter henne kom Lonore, understödd a!