Konsulsärende. Den här välbekanta agenten tör Illinois Central-jernvägsbolag, ingeniören O. Malmborg, har blifvit utnämnd till svensk-norsk vicekonsul i Chicago. — Till v. konsuler äro dessutom utsedda: C. H. T. Borries i New-Castle och J. Irving i Carlisle, båda under generalkonsulatet i London. Utnämningar. Kgl. Maj:t har utnämnt: premierlöjtnanten J. U. Gustafsson Ameen till kaptenlöjtnant och sekundlojtnanten frih. F. W. Bennet ull premierlöjtnant i flottan ; landskontoristen U. O. W. Sahlin till häradsskrifvare i Öster-Nerikes fögderi af Örebro län, länsbokh.llaren Magnus Selling till häradsskritvare i Westerås fögderi at Westmanland, t. f. kronofogden i Wester-Nerikes togderi 5. G. G. Bergendahl till häradsskrifvare i Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds häraders tögderi af Östergöthlands län, t. f. häradsskritvaren P. E. Berglof till häradsskritvare i Gestriklands fögderi af Gefleborgs län och exp. kronofogden v. häradsh. Rob. Melin till kronotfogde i Södra Helsinglands fogderi. Afsked har Kgl. Maj:t beviljat landskamreraren i Westerbottens län P. Lundmark. Det sjunkna ångf. Umeå. I en reseskizz från Norrland, meddelad i A.-B., läses följande: Uti Bottenhafvet ligger en ödslig khppa, som för närvarande ådrager sig alla resandes stora uppmårksamhet. kndast några martaller växa på denna klippa, men förmå icke att dölja hennes kalhet. Blott en misantrop eller den som uppoftfrat sig för realiserandet af en stor ide kan der vilja slå ned simma bopålar. Också har en man, hfvad af en sådan id, af naturen utrustad med en utomordentlig energi och ett briljant hufvud, men ingalunda af misantropiskt lynne, tagit denna klippa till utgångspunkt för ett företag, som, i tall det lyckas, ej blott löser ett stort problem, utan äfven kommer att tillskynda honom sjelf betydlig vinst. Han har till den ändan låtit upptöra en tarflig bostad och för sin atiralj nägra baracker. Invid stranden ligga några valdiga pråmar förtöjda. Det är ingeniör Sandstrom som tagit Granön ibesiltning, för att kunna upptaga det i grannskapet deraf under så sorgliga omständigheter sjunkna ångfartyget Umeå. Ötlver det gigantiska företaget, hvarpå den entusiastiske mannen arbetat eller egentligen gjort förberedelser ett par år, hviar ett mystiskt dunkel. Hvar fartyget egentligen ligger, lär endast hr Sandström känna. Allmänheten åter vet det icke, och, misstrogen som alltid, be tviflar den att stället är så noga bekant. Högst kostsamma förberedelser äro dock af hr Sandström vidtagna och med en skicklighet och energi, som förtjenar all framgång, arbetar han på utförandet af sin plan. Fartyget lär ligga på så djupt vatten, att om det verkligen upptages, så har genom hr Sandgtröms dertill uttänkta och använda metod ett intressant problem blifvit löst. Luft och vatten. Hvem skulle väl tro, att dessa båda luktlösa, för vår renlighet så oundgångliga ämnen skulle af vetenskapen användas till framställande af ett starkt luktande gödningsämne! Så har dock skett, och man kan svårligen göra sig en föreställning om alla de rika följder, som denna upptäckt skall medföra, sedan beredningen i stort lyckats. Fransmännen Marguerite och Sourdeval hafva newl. uppfunnit en metod att uttälla luftens qväfve genom användande af baryt (tungjord) och sedan genom det vunna qväfvets förening med vattnets väte bilda ammoniak. Detta sävt att af luften och vattnet — tvenne ämnen, hvarpå tillgången är obegränsad — bereda ett vigtigt gödningsmedel blef på expositionen i Paris förra året belönadt med stora guldmedaljen. Den sålunda vunna luftgödseln har i Frankrike blifvit försökt och skall hatva gifvit mycket gynnsamma resultater. Sedan uppfinnarnes förfaringssätt, som 1 början hölls hemligt, numera blitvit bekant, synes inga hinder vara för handen för ammoniakens frambringanda till hiliot nris och i ohecsränsade