med national frihet, hafva vi på ett allmänt möte i Neapel d. 20 juli offentligen diskuterat och enstämmigt antagit framlemnandet till den romerska påfven af hosföljande adress (se ofvannämnde adress till påfven). Alla de af våra bröder i sorg och åsigter, hvilka önska seger åt de sanna katoliker, som äro fästade vid friheweus och tramätskridandets rättvisa sak, uppmana vi derföre, att teckna sina namn under denua nationala akt, ty ju talrikare underskrifterna äro, desto större vigt och kraft skall den hafva m. m. Dessa adresser skola säkerligen bli italienska regeringen välkomna, likasom de visa, att denna kan få ett måkugt stöd i detlägre walienska presterskapet mot det högre, hvilket envist tasthänger vid fortvaron af påfvens verdsliga makt. Österrikiska Underhuset fortfar att fasthålla vid helstatstörfattningen och ställer sig gentemotgungrarnes oberävwigade fordringar på sina lagars efterlefvande. Huset har nu med stor majoritet antagit en i denna anda uppsatt adress till kejsaren, dock aihöllo sig polackarne från att rösta. Förhållandena mellan Österrike och Ungern arbeta sig sålunda småningom till en allt bredare klyfta. Man kan doma till den anda, som är herrskande inom Österrikiska ministeren, af vissa v. Schmerlings yttranden inom Underhuset. Då Smolka forordade, att man lemnade ungrarne den begarda förlattningen af 1848, då dessa säkerligen skulle lemna lämpligt bidrag till statsskulden, krigväsendet, utrikes angelägenheterna m. m., skrek Schmerling emot honom: Med uppoffring af 10,000 lik måste regeringen kanske sedan äter tullkampa sig sin förra position. Dessa ord äro dock for starka och vittna om samma begreppsförvirring 1 afseende på Ungerns ställmng will Österrike, som nästan allud varit rådande inom detta senare lands minister. Hr Schmerling vill synbarligen icke veta af, att Ungern är, enligt besvurna lagar och författuingar, ett sjeltständigt land och att österrikarnes nuvarande poBillon just är en mened, etwt grundlagsbrott, begaänget med en manspillan at mer än 10,000 man. Vi skola dock återkomma till närmare redogörelse härom, for att ytterligare visa det oberattigade, om icke oförskämda, 1 det tyska parviets anspråk på Ungern säsom en detsamma underlydande provins. — Österrikiska regeringen lärer nu äåtven vara i färd med alb skola upplösa kroatiska laudtdagen i Agram, hvilken börjar alltmera luta åt Ungerns sida. Drottning Victoria af England har återvändt från suf irländska resa och begifvit sig till sitt skottska slott Balmoral, utan att dock besöka Edinburgh. — Förf, sir Edward Bulwer Lytton är illa sjuk. — Tidningen Economist söker 1 en artikel ölver Amerika bevisa, att Förenta Staterna svårligen längre än till i Oktober skola kunna vara i stånd, att upprätthålla blockaden af de sydliga hamnarne, och att man derföre icke behötver oroa sig tör bomullsinförseln. — Den 30 augusti hemsoktes åter London af en stor eldsvåda i närbeten af London Docks. Från nedra botten af hrr Harrison Wilsons sockersjuderi utbröto plötsligen tjocka moln at rok, och då alla arbetarne i den nio våningar höga byggnaden ännu vovro sysselsatta deruppe, uppstod on förfärlig scen. Arbetarne kunde ej mera komma uttör trapporna, utan togo småningom sin tillflykt ända upp till taket och deritrån med en kort stege till det 25 a 30 fot lägre taket å ett invid liggande magasin. Under denna naturligtvis vilda flykt tollo tre arbetare ned från stegen och sårades farligt; tvenne andra omkommo. En timme deretter blef elden, oaktadt anstränguingarne från unsefär 13 sprutor, herre öfver huset och de olika våningarne störtade in under ett förtärligt dån. Det tyckes som om kejsar Napoleon ej heller denna gång skall få råka drottningen at Spanien. I stället för att sjelf helsa honom 1 Biarritz, har hon skickat dit general Marchesi.