Från Utlandet. Såsom det var att vänta, har Ricasolis i går af oss omnämnda cirkulär väckt stort uppseende, isynnerhet i Frankrike. i De, fleste parisertidningarne, äfven större delen af de balfofficiela, biträda de svåra anklagelser, som ministern i Italiens namn uttalar inför den allmänna opinionens domstol mot stråtröfveriet i Syditalien. Men detta oaktadt är man dock öfvertygad om, att franska regeringen skall fortfarande göra svårigheter. Hon står fast vid sin sats, att hon ej vill återkalla sina trupper från Rom, förrän lugnet i Syditalien blifvit återstäldt; Ricasoli åter bevisar klart och tydligt, att lugnet i Syditalien ej kan återställas, så länge Rom fortfar att vara härden for horderna. Ricasoli har nu som sagdt vädjat till allmänhetens domstol, väl vetande att detta är den enda, för hvilken Napoleon har respet. Huru som helst, kastar dock cirkuläret en klar inblick i syditalienska förhållandena och nedtystar på ett värdigt sätt sådana yttranden som de, hvilka nyligen förekommit i en del af Napoleons besoldade press, att nemligen oroligheterna hade en bredare basis än blott röfveri, och att insurrektionen till förmån för exkonung Frans är vidt utgrenåd inom sjelfva landet och omfattad af flere mera framstående personer. Äfven den bekante korrespondenten från Brässel till Köln. Zeitung yttrar sig om det besynnerliga i kejsar Napoleons ställning till den italienska frågan. Det är svårt att säga, skrifver han, hvad som försiggår inom Fransmännens kejsare. Det är mänga som tro, att kejsaren vill uppskjuta lösningen af den romerska frågan, emedan han känner, att efter densammas afslutande äfven italiens oberoende af Frankrike är ett fullbordadt faktum. Andra åter vilja i Napoleon IlI:s hållning se en motvilja hos honom mot Ricasoli. Säkert är ock, att en så oböjlig karakter som dennes icke kan vara alldeles i kejsarens smak. Grefve Cavour deremot var alltid beredd till eftergifvenhet, emedan, han, säker om sina diplomatiska ressurser, ansåg sig viss om att slutligen få rätt. Man skall i Paris äfven vara förargad öfver Ricasolis stående fordringar af en lösning. Dettros, att franske gesandten i Turin, hr Benedetti, fått i uppdrag, att visa Ricasoli, det Frankrike ej må öfverila sig. Ja, det säges tillochmed, att Benedetti skall, om hang föreställningar blifva fruktlösa, arbeta på en ministårförändring. Atven den italienska ministerens organ Opinione bekräftar nu, i likhet medj Moniteuren förut, att det ej ens öppnats ett tecken till förhandling om ön Sardiniens atträdande till Frankrike. — I Turin väntas en ministerförändring. Inrikesmininistern Manghetti säges skola afträda och Ricasoli intaga hans plats. — De af regeringen för år 1862 föreslagna utgifter uppgå till 100,000,000 francs, de under föregående år veterade utomordentliga utgifter 45,735,285 fres 79 centuimer, de 1861 voterade utomordentliga utgifter 89,563,000 fres. Det senaste lånet om 500 millioner, hvilket skall vara indraget om några månader, är bestämdt, att med 300 millioner betäcka tbehofverna för året, hvadan således 200 mill. återstå för betäckande at de utomordentliga utgifterna. Återstoden skall betäckas genom försäljningen af domäner och genom obligationer, utfärdade af regeringen. Om ett krig bryter ut, skall alltså detta 500 millioners lån förslå till betäckande af utgifterna. — Man vill veta att hertigeu af Modena skall sammandra i Mantua sin lilla af 7,000 man bestående och af Österrike med kanoner forsedda armåö. Från Rom skrifves, att kardinal Antonelli redan är i färd med att besvara ofvannämnda Ricasolis cirkulär. Till Paris har anländt en adjutant hos de amerikanska sydtruppernas general Beauregard, jemte en agent från sydstaternas president Davis Jefferson, i afsigt att för sydstaternas räkning göra ansenliga inköp af vapen och ammunition i Frankrike och England. — Amerikanska kriget trycker i hög grad på Frankrikes handel. Sålunda har vinexporten till Amerika förminskats under innevarande år till 62 759 haetaltan (14 hoatoläan. — QI,