rande. Och vi anse oss böra göra det så mycket bestämdare, som det är ett påstående, hvilket äfven ofta anföres och förordas at de tyska bladen, och der i den omisskännneliga meningen, att svenskarne böra vara dem behjelpliga att utföra deras plarer för störtandet at Danmarks sjelfständighet. Vi behöfva icke hata tyskarne som folk, vi kunna och vi böra vara vänskapligt sinnade mot dem, så som vi böra vara det mot alla folk, så långt vi kunna gilla dem — och vi måste obestridligen göra det i afseende å många af deras både verenskapliga och industriela sträfvanden — men derifrån och till ingåendet af ett torbund, vare sig öppet eller blott underförstådt, är så långt, att vi tvärtom med bibehållande af full aktning för det aktnirgsvärda hos tyskarne, dock böra i allt, hvari vi icke kunna gilla dem, stå såsom deras afgjorda motståndare, såsom det ovilkorligen är vår pligt och skyldighet att göra med afseende å deras polititiska stätvanden, så länge de icke forandra riktningen i desamma.