tagit tid, och då arresteringsordern mot mr;Kiss uttärdades, befann han sig redan på, vägytill Milano. Man förmodar att den flyktade bankruttören på något sätt fått nys om hvad som pågick. Han hade nemligen uppgifvit for värden i det hotel der han logerade, att han ärnade slå sig ned i Turin samt att han höll på att ställa i ordning för sig ett hus, som han hyrt i en annan del af staden. Emellertid hade han dock helt plötsligt forsvunnit samt lemnat en del af sina saker efter sig. Några anse att han fått en officiel vink om att lemna Turin, emedan detta varit det beqvämaste sättet för den italienska regeringen alt komma ifrån den politiska svårighet, som eljest mojligen kunnat uppstå. Haydon beslot dock att fölia den förrymde till Milano. Der tycktes dock alla spår återigen upphöra. Ingen med namnet kiss kunde upptackas hafva anländt dit. Men Haydon formouade att hr Kiss kunde hafva antagit sin hustrus familjenamn, hvilket var Borlase, samt begynte höra efter en person med detta namn. Han upptäckte äfven, att en man, som uppgitvit sig heta så, hade begifvit sig från Milano till Desanzano. Återigen på spår, fortsatte Haydon sin jagt med en synnerlig ibärdighet och upphann den flyktade nära vid Peschiera samt följde honom vidare till Venedig, der han vidare bevakade mannen. Han vände sig till auktoriteterna med anhållan om hjelp; och en ny svårighet uppstod åter. Kiss hade nemligen rest såsom amerikanare samt var uppgitven såsom sådan i sitt pass; och de österrikiska auktoriteterna förklarade att de icke skulle lägga något hinder i vågen för Kiss häktande, ifall han fortfore att uppge sig vara amerikanare, men att de icke kuude undgå att tillvarataga hans rättigheter och privilegier såsom österrikisk undersåte, ifall han gjuvrde sina anspråk derpå gällande. Haydon begaf sig derpå till Kiss och uppläste for honom häktningsordern samt fordrade, att han omedelbarligen skulle åtfölja honom tillbaka till England. Kiss vågrade dock att göra detta, samt ville icke gå in på att alstå från sina privilegier i egenskap al österrikare och begarde genast skydd at auktoriteterna. Men erkännandet af att han var österrikare försatte dock icke Kiss i mycket bättre belägenhet, ty enligt österrikisk lag är hvarje österrikisk undersåte, som gjort sig skyldig till bedrägeri al samma slag som det, hvilket Kiss begått, emot borgenärer i något på Vänskaplig fot med Österrike stående land, förfallen till femton års fängelse. Kiss greps derföre genast af den veneuanska polisen och sattes i häkte. Vid undersökning betanns han hafva hos sig 200 i guldmynt samt en stor mängd juveler och ett paket högst vårdefulla diamanter. På allt detta lades beslag, likasom äfven på några lådor, innehållande kläder och diverse varor, samt åtskillig egendom, som befanns i hans hustrus ego, hvilken hade åtföljt honom på hans flykt från England samt sedan under hela tiden icke lemnat honom. I Venedig lemnade Haydon Kiss i fängelset, samt begaf sig till Wien, der ban uppsökte den engelske ambassadören derstädes, lord Bloomfield, som visade sig vuhg att på allt sätt gå honom villhanda, men dock gBade att han icke trodde att de österrikiska auktoriteterna skulle gå in på att utlemna fången. Lord Bloomfield hade ätven en sammankomst angående saken med den österrikiska utrikesministern, hvilken dvck sade sig icke ärna tillstyrka fångens utgifvande, med mindre än att England skulle gå in på Österrikes begäran att utfå alla österrikare i Stora Britanien. Det var naturligtvis omöjligt för den engelska ambassadören att ens tänka på en sådan sak, och Haydon var der före nödsakad att återvända till London, lem: nande fången i den venetianska polisen: händer. Akahanaee dd 21 Assam INKL