2,5, domäner, skogar och statens bergverk och fabriker lemna en inkomst af 8,6 mill.; konungariket Polen lemnar ett öfverskott af 3,2 och Kankasus omkring 3 mill. Slutligen kunna vi nämna en mängd små inkomster, hvilka lukta starkt af Moskovitism och till någon grad förklara den olust, regeringen har för att offentliggöra budgeten: det är inkomsterna från gods och kapitaler, som blifvit konfiskerade från jesuiterna, konfiskerade från romerskt-katolska presterskapet och konfiskerade från polackarne. Hvad utgiftsbudgeten angår, så möter man der samma föga uppbyggliga fenomen, som i nästan alla budgeter, nemligen att armeen (96,8 millioner eller med sjöförsvaret 118,2 mill.) och skulden (54,6 mill.) sluka nästan 2, af hela utgiften. Och likväl ha vi icke i första talet inberäknat hvarken de militära skolorna eller kolonierna (3,9 mill.) eller inköp af ammunition (2,2 mill.) eller utgifterna 1 Kaukasus (2,9 mill); icke heller ha vi inberäknat i skuldsumman hvarken pensionerna på viss tid (1,3 mill.) eller de för litstid (11,4 mill.) eller det tillskott, som lemnas till marinmini: steriets pensionskassa. Om man lägger willsammans alla dessa summor, så kommer man för försvaret och skulden till en utgift af 196,2 mill. eller omkring 70 prot af inkomsten. Hufvudutgifterna äro dernäst finansdepartementet 27,7, civillistan 8,4; inrikesdepartementet 7,0, allmänna arbeten 6,5; justitiedepartementet 4,4, undervisningsdep. 3,4; utrikesministeriet 2,1, domänerna 1,8; posterna 3,0; presterskapet 5,4, byggningar 3,2; bränvinsmagasiner 5,7 millioner. — Lifegenskapens upphäfvande uppfördes på 1860 års budget med 5 mill., och oförutsedda utgifter med 4 mill., på samma gång som den förmodade minskade inkomsten i koppskatten och bränvinsförpaktningen uppfördes med 7 mill. på utgiftssidan. Det påbörjade utförandet af lifegenskapens upphäfvande, skuldens tillökning, följaktligen äfven räntornas, de stora truppsammandragningarne i Polen måste ha ansenligt tillökat utgifterna öfver hvad som förutsetts för år 1860. Det är bland Europas fullt civiliserade länder endast Zyskland förbehållet, att ega så mycket qvar af medeltid och feodalism, att vissa ädlingar till namnet derstädes kunna utlärda lagar åt sina undersåter af den mest sorglustiga beskaffenhet, hvilka dessa samma undersåter dock pligtskyldigast lyda, utan att djerfvas besluta sig för att bortkasta ok af sadan förhatlig beskaffenhet, som det en grötmyndig liten despot vågar pälägga dem. Tyvärr, se vi i detta lilla en spegelbild af det stora hela, men vi hoppas dock att det snart skall bli förändradt. — En nordtysk tidning Grenzboten innehåller nemligen ett cirkulär från en ung, mecklenburgisk adelsman, grefve Cuno Hahn, till hans embetsmän och tjenare. Grefven är högeligen förtviflad öfver att de goda gamla sederna alltmer och mer försämras på det Hahnska godset till en del derför att han varit nödsakad antaga utländska (d. v. s. icke-Hahnska) embetsmän och tjenare, emedan många af de infödda Hahnska tjenarne otroget förvaltat sina embeten; men förklarar högtidligen, att allt skall forblifva på samma fot som i de gamla goda tiderna, samt bjuder och befaller, af Gud insatt till Herre öfver de af honom beroende betjente — -i kraft af den rätt och pligt, som Herrskapet har att mottaga vördnad och underdånighet i ord och gerningar af sina embetsmän och tjenare. — Då en embetsman eller tjenare har något att säga grefve Hahn, skall han vördsamt, med tukt och anständighet förbli stående vid dörren med händerna på ryggen, sigande: Underdånigste god morgon, god middag, god afton, och derefter mottaga befallningarne; när han går, skall det ske med ett underdånigst farväl. -— Hvar och en, som står i gretvens bröd, skall, då han kommer för att frambära några böner eller klagomål till sitt herrskap, vara klädd i hvit halsduk och hvita handskar, men ej annorlunda. Likaså på alla herrskapets fodelsedagar och vid nyårsgratulationer; likväl skola de högre embetsmånnen då aåfven bära hvit väst. — Den högsinte grefven önskar jemväl att hvit halsduk begagnas på alla sönoch heligdagar, tilläggande, att de öfverhufvud aldrig må visa sig annorlunda för sitt herrskap. — Mötes en medlem af herrskapet eller någon dettas slägting af en i grefvens flanct ctaanda narcenan ockall dannAa Lola 49