med en profan klang i hans hand de penningar, som denna juldagsmiddag kostat. Hvilken känsla att, när i så många hem gästerna samlades kring brasan, för att dricka sitt vin, dertill ifrigt uppmanade af värden, betala kontant den middag jag nyss förtärt och gå ut på Schnowenbergs mörka och kalla gator till min bostad. Jag har långe betviflat tillvaron af hvad som vanligen kallas en glad jul. Finnes någonting sådant? Kanske, men jag kan blott säga att en glad jul är ett för mig obekant fenomen. Saken ar den att glädjen är en nyckfull förmån med oregelbundna och obestämaa vanor. Den kommer objuden, när man icke krusar för den, tillochmed när man vill vara den qvitt, men den viil icke upptylla öfverenskommelser, som äro gjorda utan dess goda minne, och, likt eu inbilskt snille, afslår den sina vänners inbjudningar och infinner sig hos dem, när den är helt och hållet oväntad och när ingen är bjuden att hålla den sällskap. Det finnes äfven andra skäl, hvarföre julen icke är, allmänneligen taladt, en glad tid. Huru ofta sammankomma icke då menniskor, som sällan söka hvarandras sällskap, som, utan att hysa ovilja mot hvarandrs, dock icke harmoniera eller ens umgås med hvarandra. Dessutom, huru ofta måste det icke inträffa att, då samma krets visar sig för er årligen, osynliga luckor förekomma i den och att dödgrätvarens bok och registratorns rapport kunna säga hvarföre. Kunna dessa Banquos stolar, som hvarje älskande hjerta fyller med deras vålnader, som intogo dem törra iret — kunna de bidraga till av göra festen glad? Och icke alla dessa Banquos stolar förorsakas af döden. Skall icke frånvaron al ett ömt älskadt ansigte, som är på hundradetals mils afstånd, störa intrycket af den tamiljetafla, för hvilken det utgjorde en sådan prydnad. Detta fruntimmer som suttit bredvid mig vid table dhöte -hade icke genom frånvaron af hennes vänliga, ärliga ansigte ett tomrum uppkommit inom någon engelsk jamiljekrets? Och dessutom, för att komma från det allvarliga till det löjliga — de gränsa allvid ill hvarandra — gitves det aldrig något mera naterielt skäl till denna nedslagenuhet än de, som anförts härofvan. Är det icke så, att kaasandet på juldagen föregås af det på julat.onen och att kalkonen och jultårtan förekomma vid begge tilltällena? För att tala rent ut — inträffar det så sällan på juldagen utt en omåttligt tillfredsställd aptit alstrat ett Illamående som jagar glädjen på flykten? Deruti måste helt visst ätven anledningen sökas ill eftermiddagens motsägelselusta och den satiriska tendensen under attonens lekar. Dessa voro några af de tankar, hvarmed ag tröstade mig, när jag kom ut i den kalla attonlutten efter min juldagsmiddag vid table Ihöte. När jag gick ur hotellet såg jag ini len långa korridoren, hvarigenom man kom in de mindre och billigare säångkamrarne. Det engelska fruntimmer, som suttit bredvid mig, gick just då in i sitt ensliga rum och jag kunde se vid det matta skenet från jampan i korridoren att hon ännu hade bretvet I handen.