seringens ifriga sträfvanden hos kejsaren om ranska truppernas återkallande från Rom allleles strandat mot Napoleons obeslutsamhet om hvad åtgärder som må vidtagas med påfven. Morning Post, Palmerstons organ, vill tillochmed veta, att kejsaren definitivt beslutat, att ej i år återkalla sina trupper från Rom. För att kunna framte något sken at rätt åt detta beslut, vill kejsaren nu plötsligt låta påskina, att Frans II:s parti är större än man antagit, att det allmera utbreder sig i Syditalien och att dertöre påfven kan hatva rätt i att lemna skydd åt Bourbonen. Nu skydda fransmännen sjelfve Påfven, så att de måste ovilkorligen ha någon förevanning att tillgripa. Man kan nu med skäl säga, att Napoleons italionska politik måste atse något sjeltviskt ändamål. Den glupske Napoleoniden vill ha ersättning för hvad han gör, men i detta fall kan italienska regeringen ej göra honom till viljes — och sfiuxen står der, fast besluten att ej röra sig ur Häcken, förrän omständigheterna tvinga honom dertill... Och dessa omständigheter skola ej länge låta vänta på sig. Garibaldis namn skall åter låta höra sig, och för detta namn hyser Napoleon, man säge hvad man vill, en respekt, som måhända skall tvinga honom in på regeringens sida. — Äfven från en annan sida hotas italienska folket i sina rättmättiga enhetsstråfvanden. Man talar nemligen åter allmänt om österrikiska truppernas rörelser vid Mincio, hvilka afse ett indirekt stödjande at insurrektionen i Neapel. Måhända afser ryktet om UCialdinis atskedstagande (hvilket man sökt, ehuru oklart, demeutera), att han skall tillbaka till sin post vid Nordarmeen, under det Garibaldi efterträder honom i Neapel. Säkert är, att italienska regeringen är beredd till stora mått och steg. Det påstås, att Österrike söker få atslutadt ett lån i London å 6 millioner sterling till 7 procent. Men huruvida regeringen skall lyckas, är mer än osäkert i den österrikiska statens nuvarande prekära ställning. Visserligen söker regeringen genom sina organer vederlägga nämnde ryckte om lånet, men ingen tror på dessa vederlaggar; ty om, dä den ena hälften at monarkien faktiskt vägrar inbetala skatt och ej längre aktar stämpeloch tobaksmonopolet, de ordinarie inkomsterna från den andra hälften at monarkien likväl räcka till för bestridande af de stegrade behofven, så trågas på fullt allvår, huru finansbudgetens många deficit kunnat uppstå på en tid, då ej allenast hela monarkien ordentligt betalade skatterna, utan äfven lån om haltva milliarder togos och alla statens egendomar försåldes? Det torde vara tor österrikiska regeringen svårt att afgifva törklaring öfver denna finansgåta. — En annan underlighet företer ätven den österrikiska regeringen. Hon låter sina organer slå på sköldarne och hota med vapenbrak Kroaterna, derföre att de icke skicka sina no deputerade till riksrådet, samt äfven Ungrarne; men tyckes alldeles icke märka, att äfven de af regeringen sjelf utnämnde tjugo venetianska riksråden ännu i denna stund lysa genom sin frånvaro!! Medlemmarne af ungerska underhuset hafva beslutat, att förära Deak till minne af den 8 augusti, ett praktfullt album, innehållande porträtter af samtlige deputerade. Dess yttre utstyrsel är beräknad skola kosta 4,000 floriner. Napoleonsdagen gaf i MWarschau anledning till en politisk demonstration. En deputation begat sig till franske generalkonsuln 1 Warschau och uttalade inför honom polackarnes sympatier för kejsar Napoleon III, som förödmjukat Ryssland och Österrike, utvecklat frihetens fana i Ivalien och var de undertryckta nationaliteternas beskyddare. Generalkonsulns svar var mycket återhållsamt; han inskränkte sig till att i sitt eget namn uttala de bästa önskningar för den polska nationens framtid. — I den polska staden Kaualisch, i guvernementet Plock, ha några oroligheter egt rum, hvilka framkallats deraf att en apotekare blifvit arresterad. Vaktpatrullerna skymfades af invånarne och ett stort antal polska damer, som voro klädda i de nationala färgerna, omringade den ryske öfversten, som förde befälet öfver trupperna, och fordrade att den fängslade skulle försättas på fri fot. Denna begäran blef uppfylld, men det oaktadt antog folkskockningen på gatorna en allt betänkligare karakter, tills slutligen trup