af verklig elakhet, hade han blifvit grym, i det han efterhårmade sina kolleger i andra departementer. Emellertid förenade han dock med denna grymhet en viss böjelse för poesi, som lät honom dela sin tid mellan uppsättande af proskriptionslistor och af programmer till folkfester. Prieur dyrkade den sceniska föreställningen. Denna passion för allegoriska fester, som i hvarje annan tid endast skulle varit löjlig, hade af hans samtida förskaffat honom tillnamnet: Revolutionens diktare. På allvar antagande denna titel, hade han skyndat att vid hvarje tillfälle göra rättvisa åt densamma. Denna natt, då vi inträda i Prieurs kabinett, arbetade Prieur, som utsatt dagen för en fest till det Högsta Väsendets ära, på programmet, hvilket han ensam redigerade med sin egen hand, allt under det han mottog rapporter från sina agenter angående förhållandena inom staden, ty Jean-Bon Saint-Andr6, som endast sysselsatte sig med flottan, hade lemnat åt sin kamrat omsorgen om den inre förvaltningen af Brest. Detta administrativa arbete var bland de aldrasvåraste, ty det omfattade allt: rätten, polisen, municipalitetet, landtarm6en etc., kortligen allt. Prieur hade äfven knappast trenne timmar af dygnets tjugofyra på sig, för att njuta litet hvila. En sällsam omständighet måste den oparti