—— soossostamstestemmaabutsläsettemstttenme-tesmmt krigshärars förening i sysslolöshet. Franska regeringen torde för sin del kanske hålla före, att verldens fred och Sardinien stå i något slags mystiskt samband med hvarandra. Osterrike åter skall knappt hoppas fred, förr än man upptäckt något argument, mäktigt nog, avt förmå ungrarne att i tålig undergitvenhet böja sina hutvuden för en till antal och jordområde underlägsen befolknings pretenderade öfverhöghet. Itrån Italien skola vi erhålla det svaret, att fred är omöjlig, så länge Rom hålles skildt från sina barn och så länge Venetien är i barbarers slatveri. Från hvarje del af verlden skall det komma ett prompt och olika lydande svar på vår enkla fråga. Turkiet, Ryssland och oarne i levanten, ja tillochmed Kina och Japan, skola hatva sin olika mening. I England skall mr Bright tränga sig fram for att förklara, att freden aldrig skall vara säker, innan engelsmännen upplöst sina volontärkorpser och ritvit ned sina fästningsverk samt afskedat sin stående arme och satt ett vänligt förtroende till Napoleon III:s afsigter. Och utöfver hela Europa skall det ljuda ew spridt rop från olika håll, uppstämdt af lärda pedanter samt ljudande tillbaka från hvarje okunnighetens bålverk och törskansning, att det icke kan finnas fred i verlden, så lange påfvens verldsliga besittningar bestridas honom och så länge han icke skyddas af de trognas svärd i sitt arbete att göra sin heliga vilja gållande bland motsträtviga uudersåter. Hvar och en skall hafva sin egen mening rörande den omständighet, hvarpå verldens fred är beroende; och som allas åsigter lika säkert skola vara skiljaktiga, så torde äfven vi i ödmjukhet kunna göra anspråk på att få framställa våra entaldiga tankar om saken. Vi våga dertföre formena, att verldens fred beror hvarken på den eller den mannens vilja, eller på den stigande och fallande floden och ebben af det krig, som nu föres på Potomacs stränder, eller på franska kejsarens ihärdighet eller Italiens antingen otålighet eller besinning. Den beror helt och hållet samt uteslutande, efter mensklig beräkning, på det mer eller mindre klara solsken vi kunna hafva att påräkna denna tid. Gårdagens) solsken var värdt åtminstone två millioner pounds för England ensamt och den föregående dagens lika mycket. Hvarje stråle som gulnar våra sädesfält, hvarje flägt som stryker igenom halmen och torkar den, har sitt penningevärde. För England är det en fråga, minst taget, om tretio millioner. Men detta är likväl det obetydligaste af allt det som beror derpå. En dålig skörd, som skulle efterfölja fjolårets missväxt, skulle innebära ett hungersår med dess höga priser, ett förminskadt användande af arbete, lidande och elände bland massorna affolket, missnöje, oroligheter och agitation. Vi skulle icke hafva allenast tretio millioner mera att betala, utan vi skulle äfven hafva tretio millioners mindre formögenhet att betala dem med. Det var ) Times artikel är af d. 13 d:s.