det Jag nell och Nallev fVUvAdST varon af någon sammansvärjning, måste jag dock säga er, det allmännna opinionen är så upphettad, att det skall bli svårt för oss att undvika en katastrof. Det missnöje, som råder inom alla klasser, kan ej annat än gifva sig till känna. Det ar mot tyskarne, som de egentliga ryssarne äro uppretade. Tyskarne innehatva vanligen alla de högsta platserna inom riket. Våra tyskar åro de verkliga paschas i vårt land och hatva oligarkiska säten i Petersburg. Sålunda säges nu högt och allmänt, hvad blott nägra fritänkare, såsom kejsar Nicolaus kallade dem, vågade yra: St Petersburg är uteslutande en utländsk stad. Ingen kanner der lyssland. Vi måste framför allt hafva en rysk hufvadstad. Hofvet och den högre administrationen måste hatva sitt säte i Moskwa. — Det är lätt att inse, hvilken vigt man fäster vid denna önskan. Att återgitva czarens gamla hufvudstad dess nationala karakter och forna glans, är detsamma som att raskt uppgöra planen till en ny politik, hvilken skulle bli det logiska resultatet al det stora iframstleg, som reformen nu gör hos oss. Ryssland med Moskwa till hufvudstad skall med glädje öfvergilva alla de irringar, som begälts at en Ustermann, Munch, Nesselrode och denna töljd at tyskar, hvarmed en anti-nationel dynasti förseuv Ryssland ull dess olycka. Man ville al oss göra eu bihang till Österrike eller Preussen. Man önskade aw hos oss förstöra hvarje ryskt element; men Försynen wille ej ötvergitva en nation af 60,000,009 invånare. Kriget på Krim uppväckte oss ur vär domniunug. Det visade oss, på hvilken falsk fot embetsmannaparviet inledt oss. Det visade oss, hvad vi ha att vänta af våra föregifua naturhga bundsförvandter, Preussen vch Österrike, hvilkas ödmjuka tjenare vi ända tills dess voro. Uppvaknandet var förfärligt, men, tack vare furst Gortschakoff, en rysk bojar i hvarje tum, har Ryssland satts i stånd av fulltolja ett naturligt lopp, och det har sedan dess, liftvadt af den heliga mission, det har av utföra i Asien, lemnat de planer, som dess tyska ledare utstakat. Framtiden förbehåller ät oss östern. Vårt valde skall proklameras på Ganges stränder. Under lem års förlopp hafva vi utsträckt vårt välde i östern öfver en landsträcka, dubbelt så stor som Frankrike, och detta utan uppoffring af en enda man eller ew öre. Vi äro nu hindrade i vårt framåtskridande af en vid vår fot fästad tyngd — af Polen. Det är derföre icke underligt, att det finnes personer nära tronens trappsteg, hvilka råda kejsaren, att icke allenast återställa åt Rysslands polska provinser deras oberoende, utan äfven erkänna jdet polska folkets rätt alt återupprätta sin nationalitet och förklara sig oberoende. Huru sällsamt evt dylikt språk an kan synas vara, må ni dock tro mig, att dev är ett troget eko af den stora majoriteten hos en allmänhet, som leder massan at folket och törr eller senare skall herrska inom kejsarens räd. Så brefskrilvaren. Nekas kan icke, av detta språk på ett märkvärdigt sätt ofverensstämmer med den åsigt som ett telegram be: rättat oss vara gängse inom sjeltva polska folket, nemligen att detsamma snart skall få sig beskärdt hvad det begär: en konstitution och sjeltständig polsk regering. I Italiens södra del tyckes det icke vara så nåra slutet med oroligheterna, som many trott, tillfölje at ständigt torekommande uppgitter om Cialdinis energi i upprorets undertryckande. Märkligt är, att den ministeriela turinertidningen Opinione meddelar följande för regeringen ogynnsamma uppgift från Neapel: Upproret Wtllväxer i Neapel och de närliggande provinserna Avellino och Benevento. Mesereolle vid Maddaloni och Uaserta, samt San Marco di Goti i provinsen Benevento angrepos samtidigt al 1,000 man upproriska. Kongl. trupper, som skyndade till Capua och Caserta, kämpade törgätves. De upproriska förblefvo i besittning aft höjderna, hvarifrån de beherrska hela bergskedjan och den omkringliggande trakten. Acerno och Arienzo angrepos at dem, och ett at de bourbonska soldaterna företaget antall på St. Marco kröntes for dem at stor framgång. Hela besättningen blef afväpnad och flyktingarne sökte hjelp hos guvernören af Bene— nOI— — — —X22 förmodan. Hvarföre skulle jag dessutom vilja bedraga er? Vicomten eftorginnade fer it Aafe häl