terna frivilligt boja Sig lor den suverana makten och af hjertat slutat sig till densamma. På detta måste isynnerhet Magyarerna fästa afseende, emedan de ej kunna på en gång sätta sig till motvärn mot den österrikiska despotismen och germaniseringen och sjelfve underkufva samt magyarisera andra folkstammar. Det låter svårligen förneka sig, att magyarerna förut missbrukat sin makt, eller rättare, att de under försvaret af sitt språk, hvilket hotades från alla håll, gått längre än rättvisan tillät; men på sista tiden har i detta afseende inträdt en stor förändring. Under den tioåriga despoti, som de olika folken delat med hvarandra, har ett närmande egt rum, hvilket genom fortsatt tillmötesgående kan leda till ett förnyande af det gamla förbundet, och man finner nu endast ringa spår af den fanatism, som under förra kampen hjelpte Osterrike, att kufva magyarerna. Om Kroatien och Slavonien vilja bli återförenade med Ungern, är väl ännu tvifvelaktigt, men att de sjelfva ej vilja ha något med österrikiska riksrådet att göra, det ha de med bestämdhet uttalat, och då slaver och magyarer betrakta Österrike som en gemensam fiende, har första steget till en sammanslutning redan tagits. Magyarerna börja dessutom finna understöd på annat håll, nemligen i Böhmen och Galizien, hvilkas hållning med rätta väckt förundran. Det finnes ingen, som lidit mera under germaniseringen än Czecherna, och de österrikiska polackarne hafva känt, hvad det vill säga, att regeras af tyska embetsmän; men icke desto mindre beslöto båda att skicka representanter till riksrådet i Wien, och fastän de här trädt i opposition mot den tyska majoriteten, äro de likväl ännu alltjemt qvar i församlingen. Åtskilliga sammanstämmande underrättelser gifva emellertid orsak att antaga, det Czecherna och Polackarne ändtligen vilja göra allvar af sina hotelser om att utträda ur riksrådet, just då detta skall besluta angående vigtiga finansiela förslag, och helstatsförsamlingens bestånd skall då vara en omöjlighet. Genom en allians mellan Nordslaver, Magyarer och Sydslaver skall det österrikiska systemet bli brutet, och monarkien måste antingen falla i sönder eller kejsaren finna sig uti att medgifva de enskilta statsdelarne sjelfständighet, så att de liberala principer, hvilka han hittills endast skrymtande hyllat, i verkligheten komma till användande. Men för att en sådan förbindelse mot den gemensamma faran skall komma till stånd, är det framför allt nödvändigt, att den nationala frågan i Ungern finner en rättvis lösning. Att landtdagen i Pesth varit så länge samlad, utan att sysselsätta sig med denna angelägenhet, vittnar redan om, huru mycket magyarerna hafva att i detta afseende öfvervinna, och man erfar verkligen äfven, att de endast ogerna skrida till medgifvande på språkområdet. En komitå, hvilken först nedsattes häromi Pesth, har efter långvariga förhandlingar kommit till ett ytterst otillfredsställande resultat, emedan den icke kunnat lösslita sig från de gamla traditionerna om det magyariska språkets på historiska förhållanden grundade öfvervigt och det kunde haft de svåraste följder, om detta förslag kommit under diskussion. Till lycka för Ungern, har detta emellertid icke inträffat, och orsaken härtill må törnämligast tillskrifvas den opposition, som komiteen mött hos de ungerska emigranterna, som i utlandet haft tillfälle att se, hvilken betydlig roll nationalitetsprincipen spelar, och derföre kommit till den öfvertygelsen, att magyarerna skola förderfva sin sak, om de betrakta sig sjelfve som herrskande nation. Isynnerhet har emigranten Horn i Paris, hvilken i Journal des Debats,Courrier du Dimanche och flerasjelfständiga skrifter behandlat österrikiska förhållanden, i en följd af bref från Paris till en tidning i Pesth ifrigt varnat sina landsmän mot att ställa sig på en exklusivt magyarisk ståndpunkt. I stället för det ursprungliga komiteutkastet har nu såsom en följd häraf kommit . ett annat, hvilket gör väsentliga medgifvanden åt de icke-magyariska nationaliteterna, menj likväl endast kan tagas för första steget på en ny väg, emedan ej heller det kan ansesl utöfva full rättvisa mot alla. Komiteen före-l: slår, att det på det kommunala området skalll. råda den största möjliga språkfrihet; hvarje ! kommun bestämmer sjelf, hvilket språk som : skall vara det officiela, men minoriteten har: vättyhat aft isinnam lammunalföronamlinnan talr