hvilkas sträfvanden han på det ifrigaste deltog, dels såsom medkämpe dels såsom motståndare. Härifrån återvände han dock i början på 1840-talet till sitt hemland, der han erhöll plats såsom rektor vid Kuopio högre elementarskola samt begynte der att bredvid sin verksamhet som skollärare uteslutande egna sig åt publicistiken. Han grundlade forst en tidning, som han efter den förnämsta af Finlands många insjöar, den som Runeberg sedan förliknat vid HFinlands öga, kallade för Naima; och då denna efter tre års förlopp indrogs af regeringen, påbegynte han månadsskriften: Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning, som han första året utgaf tillsammaus med Lönnrot, men sedermera redigerade ensam. Denna tidskrift har sedan dess alltintill nu forttarit, dock icke hela tiden under Snellmans ledning. Några år efter dess grundläggning inträffade nemligen den äfven här allmänt kända händelsen, att Snellman, som af hela landets enhälliga önskningar kallades till beklädande af den då ledigblifna professionen i filosofi vid universitetet, — hvilken då ännu existerade, men kort deretter upphäfdes — det oaktadt blet förbigången af regeringen vid platsens besättande, samt sedermera, genom ännu vidare trakasserier från styrelsens sida, såg sig tvungen att söka sin utkomst såsom kontorist hos ett köpmanshus i Helsingfors. Då upphörde han äfven med redigerandet af Litteraturbladet hvilket han öfverlemnade åt eni Finland temligen väl känd, ehuru här föga bekant person, mag. S. Elmgren, en man af ungefär samma anda och tendenser som Snellman, ehuru honom vida öfverlägsen i talang och förmåga. Etter en mellantid af fyra år öfvertog dock Snellman sjelf åter ledningen af det af honom grundlagda bladet och har sedan fortfarit med redaktionen af detsamma, ätven sedan han, efter filosofieprofessionens återupprättande af Alexander, al denne blifvit beklädd med densamma. — Genom denna tidskrift har Snellman utöfvat ett utomordentligt inflytande i Finland. Den har under den tid den existerat varit landets mest betydande och onekligen bäst redigerade tidning. Veckooch dagbladen, isynnerhet de på finska språket — massans af allmogen språk — utkommande, ha visserligen haft större spridning än Litteraturbladet och utöfvat ett omedelbart inflytande på vidsträcktare kretsar än det; men i afseende å såväl uppfattning och tankär, som förmåga att göra dem gällande hos publiken, har Litteraturbladet hittills stått oöfverträffadt i Finland. Denna dess dominerande ställning derstades har varit Snellmans och hans energiska andes verk. Med detta sitt blad har han på visst sätt, för mer än ett och! ett halft decennium, gått såsom ledare i spetsen för Finlands allmänna opinion. Hans ord har i afseende å det finska folkets offentliga sträfvanden varit mäktigare än någon annan insk mans. Att fatta denna hans ställning så, som om han och de åsigter han uttalat i sitt Litteraturblad skulle utgjort en fullständig och trogen uppenbarelse at det finska folkets tänkeoch föreställningssätt i allmänhet, tro vi dock vara orätt. Tvertom synes det oss finnas tecken, som antyda, att det inom det inska folket kanske rört sig en hel hop mer, in Snellman med sin filosofi förmått fatta.