gar, utan för att skydda landets författning och den rätt, som denne försäkrar borgarena, och skall derföre vara slut, så snart detta mål ernåtts. Senaten har på gamla Romares sätt antagit ett lagförslag om konfiskation af upprosmakarnes förmögenhet med tillägg, att alla individer, hvilka befinna sig i uppror mot regeringen, hafva förbrutit eganderätten till sina slatvar. Det vill emellertid af allt synas, som om nederlaget uppkommit äfven genom brist på samverkan mellan befälhafvarne för de fyra armekårer, hvari den 160,000 man starka nordarmeen är delad. Af dem var neml. blott Mac Dovells i elden; Mac Clellan, Patterson och Butler, hvilka förde befälet öfver de tre andra, tyckas hatva handlat hvar för sig och derigenom hulpit sydarmeens mera eniga och energiska anförare att isolera och slå den ena armekåren. a General Mac Clellan hade, enligt underrättelser från New-York af d. 27 juli, då kommit till Washington, för att taga öfverbefälet öfver nordarmeen, hvilken således ej kommer att längre vara delad. Krigsdepartementet mottager alla regementen som erbjudas. — Sydtrupperna rycka fram mot Harpers-Ferry. Medan sålunda allt närmar sig de slutlige sammandrabbningarne eller lösningarne i nya verlden, fortfara händelserna i den gamla att konseqvent utveckla sig. Det är åter Osterrike, som befinner sig i den politiska klämman, och det är alltjemt Ungern, som står midtemot denna amfibiestormakt och tordrar sitt af ålder berättigade oberoende. Af telegram till Göteborgs-Posten i går veta vi, att ungerska landtdagen vidhåller sina gamla fordringar at 1848 års lag. Det vill vidare synas som om underhandlingar varit å bane mellan regeringen och landtdagen, ehuru de ej ledt till något resultat, emedan ingendera parten velat ge vika. Medveten om sin rätt och säkerligen äfven om sin styrka, har landtdagen derföre fullkomligt konseqvent förkastat kejsarvalet, hvarigenom den äfven förklarat Frans Josef oberättigad att sitta på Ungerus tron eller bli krönt inom Ungerns landamären, hvadan ungrarne således nästan direkte uppsagt Frans Josef tro och lydnad. I öfverensstämmelse härmed står det, att landtdagens underhandlingar med regeringen blifvit afbrutna. Det är, såsom vi ock förut påpekat, helt naturligt, att landtdagen nu ej vill anse sig längre kunna ansvara för händelserna, utan upplöser sig och öfverlemnar fäderneslandets sak åt nationen. Och så äro vi inne på den öppna revolutionen. Men Österrike har denna gång ej trumf på sin hand som 1849. Ryssland är afvogt sinnadt mot detsamma; kroaterna, 1849 Österrikes bästa bundsförvandter mot magyarerna, göra nu gemensam sak med dessa, och deras exempel skall troligen komma att efterföljas utaf äfven andra delar af den österrikiska monarkiens lapptäcke. I Rom artar det sig alltmera uwll en fullkomlig villervalla, och de mest ironiserande konseqvenser al situationen inträffa derstådes nästan för hvarje dag. Franska trupperna ligga nemligen i jemn konflikt med de påfliga trupperna. Inom dessa återigen råda osämja, afund och hat emellan de gamla påfliga soldaterna och krigsministern Mörodes nyvärfvade legoknektar, derföre att de gamla officerarne förbigås och platserna gifvas åt unga fransmän och belgier. Man väntar att en öppen kamp snart skall bryta yt. Klagomålen hafva nått ända fram till påtven, men hans helighet har svarat, det han gifvit sin krigsminister fullmakt för organisationen. tskilliga dueller ha redan egt rum och de olika partiernas soldater helsa ej på hvarandra. Franska trupperna äro rasande. Kejsar Napoleon skall ha begärt Merodes afskedande, men påfven nekar envist. Skall kejsaren eller påfven ge vika? Härunder knotar befolkningen och är rasande på både påfve, transmän och påfliga trupper i gemen. Den vill bli fri, den vill ihop med Italien. Första steget till frågans lösning är det ou lifligt underhandlade steget, att besätta Rom till hälften med italienska trupper. — Den krigiske presten Mårode skall under sitt bekanta gräl med Goyon hafva om Napoleon fällt töljande yttrande: General, er kejsare är en skurk, och ni är den sista lumpslarfva, hvarmed han betäcker sin skändlighet. Franska tidningen Pays meddelar, att man tror sig kunna med tillhjelnp af infödda