skall naturligtvis icke heller betänka sig pi att värfva folk till att bära gevären. — Mar finner af dessa yttranden, att fransmänner börja harmas öfver den ovärdiga roll, son Goyon år och dag spelat i Rom, som för skaffat honom den tvetydiga äran af att vara påfvens synnerlige gunstling och hvilken roll han nu söker bringa i glömska genom att upphäfva sig till kejsarens riddare mot Me: rode, Häraf förklaras äfven Moniteurens förlägna tystnad rörande senaste tilldragelserna i Rom. Den 15:de augusti, Napoleon I:stes födelsedag, är det kejserliga Frankrikes fest dag. For att förmå det högre presterskapet att bidraga till denna dags firande och förebygga, det prelaterna störa festens glädje genom demonstrationer mot kejsaren, har kultusministern Rouland utfärdat en rundskrit: velse till biskoparne, hvari han åter uppräknar kejsarens välgerningar mot kyrkan och försäkrar, att H. M:t alldeles icke tänker på att utrymma Rom. — Denna försäkran är hkväl intetsägande, då det för närvarande ej är tal om något fullständigt utrymmande, utan endast om att italienska trupper skola deltaga med de franska i Roms besättande. Detta är seå mycket troligare, som de haifofticiela tidningarne fortfarande påstå, att den man, som förnärmwat Frankrike och kejsar Napoleon, icke kan fortfara att fungera som påfvens krigsminister i närvaro af de franska trupperna; men man vet nu med bestämdhet att Pius IX icke vill gifva Merode afsked, och det finnes derföre svårligen någon annan utväg öppen för Frankrike, än att kalla bort trupperna.