ega en utomordentlig styrka. Den okände var maskerad. Hvad hade sedan händt? hvart hade den maskerade släpat hän bödeln ? hvem hade bundit honom vid eken? Ance inlät sig icke i någon förklaring härom. På de frågor, som några af hans vänner gjorde honom, svarade han mycket obestämdt med synbar förvirring, och ban ömsom rodnade och bleknade, liksom om de minnen, hvilka man sökte aflocka honom, förefallit honom grymt smärtsamma. Han sade endast, att han fått ett svårt slag i hufvudet, att han svimmat, och att han ej kommit till sig sjelf, förrån han stått ensam, bunden vid trädstammen. Han visste ej, hvad som skett, tillade han, oeh han kunde tillochmed icke förklara det tillstånd, hvari man funnit honom. Men dessa yttranden afgåfvos med en så upprörd stämma, att alla tydligt funno, det Ance icke ville tala. Ingen vågade derföre längre besvära honom med sina frågor. Alla svuro, att de skulle taga reda på ogerningsmannen och hämnas våldet på bödeln, i hvilken man enligt tidens sed personifierade Republiken, och det var nära, att man velat förklara fäderneslandet i fara, derföre att en usling fått det straff han förtjente. Vid åhbörandet af dessa rop om hämnd, flam