skränkte sig till att gura passivt motstånd mot de vänskapliga råd, som gatvos detsamma, kunde man säga: låt oss se tiden an! Det är visserligen sannt, att man redan fått oräkneliga bevis på, att den verldsliga makten icke var i stånd att hålla sig uppe, att upptriskas; det är äfvenledes sannt, att en emg och stor nation, hvilken älven har rävtigheter, reste sig på hennes bekostnad; men tästade iman blott afseeude vid det direkta förhållandet mellan Frankrike och det romerska holfvet, så kunde man dock förstå, hvartöre Frankrike ett ögonblick glömde sina politiska fördelar och sin skyddlings otvacksamhet samt fortfor alt understodja den. Nu har emellerud den asyl, der Frankrike vordnadsfullt skyddade katolcismens hulvud, blifvit eu härd tör sammansvaärjuingar, röfverier och mordbrand. Vi hata fraser och skulle derföre gerna omvwala hvad som forsigär i Rom, liksom man talar om andra politiska händelser; men fakta finnas, och man måste antingen förtiga dem eller säga, hvad vi finna oss tvungna att yttra derom. De påfliga myndigheterna hatva sokt, av göra Frankrikes soldater wull beskyddare för en hord banditer. Pätven, som blitviv törd bakom ljuset genom sina föregilna anhangares intriger, är endast en nolla i den eviga staden; ingen har mindre att säga än just han. På den tiden då pätvarne 1 verkligheten törde regementet, anordnade de expeditioner mot banditerna; nu anordnas bandiuexpeditioner från Rom -— de skickas bort ull hundradetal, inrollerade, utrustade och atflonade — deras bedritter känner man. På så sätt bår man sig tör mnarvarande ät I Rom; hvad man för framuden åsyftar är kanske icke tullt så vederstyggligt, men vida fräckare. Det kan ej längre betviflas, det man hatt tör atsigt, av göra en omhvältfning 1 Frankrike, att man savt sig 1 forbindelse med reaktionsparuet derstädes, och att man står i förtroligt samqväm ed Osterrike. All diktan och traktan i Kom går ut på att kullkasta den bestående ordnmngen i Frankrike, samt vända upp och ned på Italien och Europa! Ledarne gora sig ej ens omaket, att dölja sina planer. På så sä har man samvetslöst begagnat sig at Frankrikes beskydd. Man har ej latit sig nöja med att begagna det som medel ull av forutara med sivl daliga regeringssält; man har velat begagna sig at detsamma ull foretvag, hvilka politiken icke känner och hvilka blow betecknas 1 straftagen; man har begagnat sig al detta skydd mot den regeriwmg, som man har att tacka för detsamma; man begagnar välgerningen som ew vapen mot välgöraren — ty såsom sagdt, det är ej längre en hemlighet för någon, att Rom är hufvudqvarteret tör franska regeringens bittraste fiender. De: är naturligt, att kejsaren föga bryr sig om alla dessa småkonspirationer, att Frankrike ej anser dem farliga och att de, oaktadi den billiga harm man känner öfver desamma, icke kunna inverka på den franska politiken i en fråga hvari regeringen skall vara intresserad; men alla dessa uppoffringar, all denna långmodighet måste dock hafva till resultat, att rädda de moraliska intressen, för hvilkas skull Frankrike är 1 Rom, En fortsättning af det nuvarande tillståndet skadar tvärtom i högsta grad den hehga stolens anseende i Italien. Det skulle visserligen vara orätt, att göra den helige fadren ansvarig för de honom omgifvande personernas handlingar, men i mängdens ögon är det romerska hofvet ansvarigt för allt, som utgår från detsamma och sker inow dess område, Hvarje mord, som begås, hvarje hus, som går upp i lågor i de neapolitanska provinserna, betraktas at befolknin garne som frukten at alliansen mellan de båda afsatta suveränerna från Neapel och Ancona; samma förbannelser utslungas mot båda. Tillochmed religionens bittraste fiender skulle icke ha kunnat uttänka en mera olycksbringande kombination mot densamma, och sakernas nuvarande ställning trycker katolicismen ännu hårdare än landet sjeltt. Före konungariket Italiens erkännande var detta tillstånd endast beklagligt; nu blif ver det ofavtligt. Det är i skydd af det transka baneret, som expeditioner dagligen anordnas mot en erkänd makt, hvilken är Frankrikes bundsförvandt och vän. Man kan ej säga, att Fraukrike är deri oskyldigt; ty ötverallt, der dess baner svajar, får intet ske mot dess vilja; men man kan icke heller säga, att Frankrike är derföre ansvarigt. Det är ögonskenligt, att Rom är härden för sammansvärjningar mot den allmänna ordningen i Italien, att lugnet icke kan fullkomligt åter