Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Och nu blef det ett allmänt kolorum. Gubben är säker, som nm vet, men det går just inte så fort att få honom i tagen. Men när han fick se, att sans-culotterna ville rifva bort hans amiral och flaggstumpen, för hvilken han riskerat sitt skinn, ville han förklara dem något, men de hörde ej. De hotade gubben och sade, att de skulle arrestera honom; de vräkte ur sig en hop med skymfande tillmälen, så att den gamle helt enkelt grep tag i en spak, som stod i ett hörn. Sans-culotterna voro talrika, men gubben är ännu säker oaktadt sina sextio år. Han rusade in i högen och dyflade till både höger och venster, så att det snart blef rent hus. — Bravo! lefve den gamle! utbrast en med beundran. Alla åhörarne klappade i händerna. — Ja, fortfor den berättande, men dermed var det likväl icke slut. De olycksfoglarne skaffade sig förstärkning och en qvart derefter var gubben alldeles omringad. Ingen sjögast till ) Forts. från N:0 149—155, 157—180,