— Någonting som flyger. — Hvad kan det vara ? En fjäder ...se der är den! Gervais grep härvid i flykten en hvit fjäder, som af en hvirfvelvind förts öfver däck. — Ah, min Gud! --Men hvad är det då? frågade ladyn lifligt upprörd af alla borgarens utrop. — Denna fjäder . . .! — Nå? — Den är blodig! — Blodig? -—Blodet är nytt. Se på mina fingrar. Ah, min bästa fru, hvad har händt? huru skall det gå med oss? — Hjelp! bjelp! stammade guvernanten. — Guds död! hvarföre skriken j så, j båda? frågade vakthafvande officeren och närmade sig det förskräckta paret. — En fjäder . . . blod ...en man öfver bord! svarade lady Harriet. — En man öfver bord! utropade officeren, lydande denna känsla, som är så naturlig för en sjöman, då han får höra detta dystra rop. En man öfver bord? Är ni säker derom? — Jag såg honom falla i! sade Gervais. — Hvarifrån då? — Dernerifrån ? — Från en skottglugg i batteriet.