Ett gällt skri, blandadt med vrede och förskräckelse, sönderslet den olycklige borgarens örhinnor, och några torra, knotiga fingrar grepo tag i hans halsduk samt voro nära att strypa honom. — Hä?... hvad är detta? stammade han och rättade sig upp, utan att likväl släppa det okända föremål, som hans hand påträffat. — Hjelp! ... hjelp! skrek en gäll röst på engelska. Lady Harryets magra, purpurröda ansigte och oordnade hårklädsel syntes nu framför Pariserborgarens förvånade blickar. Samma orsak, som bestämt Gervais att lemna sin hytt, hade drifvit miss Marys guvernant upp på däck, för att hemta frisk luft. Hon hade just kommit uppför trappan, då Gervais förlorade jemvigten. Fartygets rullande bade likaledes varit nära att kasta omkull lady Harriet. Härunder hade hennes hårklädsel, som utgjorde en respektabel byggnad, träffats af Gervais fingrar, hvilka irrade omkring i rymden, och borgaren hade begagnat sig deraf, som den drunknande af ett halmstrå, för att undvika att falla. — Auh! skrek guvernanten, då hon såg Gervais rygga förvirrad tillbaka. Den vakthafvande officeren, som skyndat till vid den olyckliga qvinnans rop, ryckte på axlarne