Plötsligt ljöd en skarp hvissling från nedersta rummet af fartyget. Codma spratt till, uppgaf ett doft tjut och rusade ned genom öppningen, som förde till kobryggan. Detta sista tjut hade väckt upp den inslumrade besättningen. Sir Ewes lutade sig ned, tog James döda kropp i sina armar och kastade honom uti hafvet genom en öppen skottglugg. XV. Striden. Skogsblomman hade lugnt afhört lord Elens hotande ord, men detta lugn var endast skenbart. Hennes hjerta var nära att språngas af vrede och raseri; hennes ögon utslungade snabba blixtar och ansigtet antog ett så kraftfullt uttryck, att den engelske befälhafvaren bortvände sina blickar. — Innan j kommen in i Cabesterre, skola både du och de dina vara döda! utropade hon. Och skulle de olyckor inträffa hvarom du talar så skall du åtminstone icke få den glädjen, att se mig i denna förödelse; jag skall vara död dessförrinnan! hör du, eländige? — Nog! afbröt lord Elen. Jag är icke här, för att höra hotelser af dig; jag är här, för att säga dig, att du måste meddela mig hemlig