det resultat, att inga qvinliga telegrafister böra an ställas, är det oss dubbelt glädjande och för alla, de rör, hedrande, att man här varit så belåten med der vidtagna åtgärden, att man icke hyser några betänk. ligheter för tillökandet af de qvinliga telegrafisterna: antal till en så betydlig grad som nu sker. Men v tro äfven, det man har goda skäl att vara belåten då vi städse hört de telegraferande berömma de an. I ställda fruntimrens noggrannhet, raskhet och ifver ; tjensten, och just här har man haft bästa tillfället att anställa jemförelse mellan de öfriga telegrafisterna alldenstund man haft telegrafister af båda könen, V. hafva ej heller någonsin betviflat, att utgången skulle bli efter önskan, likasom vi varit ötvertygade om, at man skulle erhålla fruntimmer, utgångna från er ställning i samhället, der man kunde i lika hög grac finna hjerta och förstånd utbildade och tillräckliga kunskaper. Detta har äfven fått ny bekräftelse ge. nom de nu antagna eleverna, at hvilka flere ega utmärkta språkkunskaper, likasom det redan skall hafva visat sig, att de med samma lätthet som deras föregångare tillegna sig färdighet i att telegrafera på linien. Man må ej föreställa sig, att den för dessa fruntimmer bestämda examen är lättare än för karltelegrafister; det är helt och hållet samma examen: de måste lära sig ända till att sammanlöda ledniogstrådarne; men icke desto mindre hafva fruntimren vid examina erhållit betyg, som stått vid sidan af och i ej så få fall tillochmed öfver hvad karlarne fått i samma examen. Vi förstå ej af hvad skäl den svenska telegrafstyrelsen så hårdnackaut sätter sig emot qvinnors användande i telegrafens tjenst, fastän de synas så lämpliga för denna samma. De svenska qvinnorna måste vara lika kunskapsrika och läraktiga som våra, och man kan å andra sidan ej heller antaga, att de svenska herrarne frukta för att inlåta sig i konkurrens med fruntimren och derföre oridderligt hålla dem bort från en verksamhetsgren, hvari de kunna deltaga. Man kan ej heller ha skäl att trukta, det en. mindre god umgängeston skulle utveckla sig inom telegratpersonalen, derföre att fruntimmer blefve i densamma upptagna; ty deras närvaro anses i allmänhet verka förädlande på sederna, och vi veta ju dessutom, att umgängestonen i Sverige anses vara både mera belefvad och hyfsad än hos oss, och hvad angår ridderligt uppförande mot qvinnan, vilja säkerligen svenskarne icke hafva rykte om sig att stå tillbaka för någon nation. Från Arvika skrifves d. 13 Juli: Hvarje ångfartyg och seglare medhar ännu jemnt spanmål, och åtgången deraf fortfar att vara hiflig. Öfver 30,000 t:r lära i år passerat Byelfven. Då man känner, att större delen blifvit såld på kredit, så kan man icke utan fasa tänka på den tid, då allt detta skall betalas. Karlstad bar erhållit K. M:ts bifall till den föreslagna expropriationen af jord vid Nåbben för stadens utvidgande. Bränvinsförsäljningen. I Malmö äro 38 utskänkningsrättigheter inropade till ett gemensamt kannetal af 78,317, hvilket å 40 öre kannan gör 31,326 rdr 80 öre, samt 40 utminuteringsrättigheter med 56,120 k:r å 25 öre, 14,030 rdr, eller tillsammans 45,356: 80, hvaraf 36,212 rdr 87 tillfalla staden. Ett reform-möte har i dessa dagar hållits vid Ramlösa, på inbjudan af f. riksdagsmännen Sv. Rosenberg, Ola Jönsson och Nils Olsson samt prosten Ahnfelt, d:r Bergman, possessionaten Nordin och handl. P. Olsson. En mängd personer uttalade sig för fortgående på ,lappningsmetodens bana och understödjande af de hvilande reformförslagen; men mötets beslut blef dock, att ,,lappningsmetoden borde förkastas och att man borde söka vinna en radikal omstöpning af representationen genast vid nästa riksdag. Verldsexpositionen i London. Tillledamöter i lokalkomiten inom Kristianstads län äro utsedda: öfverstelöjtnanten grefve H. Hamilton, kabinettssekret. grefve C. A. Ehrensvärd, grefve C. Diäcker, kapt. Claesson, brukspatron C. A. Bock, landtbrukaren Johannessen på Torp och grosshandl. C. J. F. Ljunggren. Brattfors skyttesällskap i Wermland firade d. 20 sistl. Juni sin forsta högtidsdag, och såsom ett glädjande tidens tecken, säges i Wermlands-Tidningen, ansåg man det allmänna deltagande, hvarmed den fosterländska angelägenheten omfattas af både ståndspersoner och allmoge. Målskjutningen aflopp till allmän belåtenhet; ty den utvisade en jemnare skjutfärdighet än förut. Första priset kunde dock icke utdelas; men 2:dra priset för skjutning å tafla, vanns af bruksförvaltaren Åberg på Svartå, för uppnådda 24 points, och 3:dje af skogsförvaltaren Warström på