ton. Under det vilkor, att jag skall blifva feg och skändlig! Lord Elen ryckte på axlarne. — Hör, sade han och stödde sig mot karmen till den öppnade dörren; du måste underrätta mig om de hemliga passen, genom hvilka man kommer i Cabesterre, ja, du måste! James har väl sagt dig, hvilka faror de dina löpa. — Jag har ej trott på honom! svarade Skogsblomman. — För att tro, måste du således se hyddorna förstörda, din far hängd i en rå och dina bröder bragta i slafveri ? Nåväl, om du behöfver se detta, för att tro, så skall du tro, ty du skall snart få se det. — Du ljuger, usling! röt den unga flickan. — Jag ljuger ej, jag hotar dig icke förgäfveg, svarade lord Elen kallt. Hör blott, och du skall, i stället för att förbanna mig, skänka mig ditt förtroende. En annan eger den hemlighet, som du vägrar att lemna mig. Under den tid du varit min fånge, har en af mina landsmän lyckats genomströfva ditt land. Han har upptäckt alla de pass, genom hvilka vår armå skall kunna tränga in i Cabesterre. Han har lyckats förskaffa sig två af dessa vilda hundar, som j tron vara våra mest förbittrade fiender. Med tillbjelp af dessa hundar, skall han kunna bedraga de andras vak