Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. På denna tanke, hvars framgång syntes lorc Elen mer än sannolik, hade denne byggd de herr ligaste slott ...på Antillerna. Han såg sig re dan vara segrare, eröfrare, ärad, afundad och be lönad af sin regering för den stora tjenst har gjort henne. Lord Elen hade först trott, att det skulle vara honom lätt att böja den sköna vildinnan: bjerta, och Karaibiskans behag hade icke så lite bidragit till att förmå honom fatta detta beslut Han hade derföre låtsat en kärlek, som han e fullt kände, men Skogsblommans stolthet bade derföre, såsom vi sett, genast tillintetgjort lordens första förhoppningar. Då hade raseriet följt på den visade mildheten och de ömma uttrycken; lord Elen skulle gerna velat bruka våld, men det farliga, förgiftade vapnet var alltid tillstädes, så att han åter måst rygga tillbaka. Emellertid var Skogsblommans ställning ombord på korvetten ganska svår. Ensam bland talrika fiender, insåg hon att hennes farliga pil ) Forts. från N:o 149—155, 157—173,