ock norrmän, om de så önskade. På sådant sätt skulle antalet af svenskar och norrmän, som skulle sitta i unionsparlamentet, helt och hållet vara beroende af valens utfall och alldeles icke komma att stå i någon bestämd proportion sinsemellan. Sådant synes oss förhållandet i allmänhet böra vara i afseende å sjelfva valsättet för representanterna vid ett unionsparlament, och wi vilja nu se efter hurudan dess inre organisation bör vara. Att detta parlament icke får vara fördeladt i stånd behötver icke bevisas, och det år kanske redan tillochmed för mycket att hatva antydt tänkbarheten deraf, om också blott för att påpeka omöjligheten af dess ifrågakommande. Men det återstår dock att afgöra om unionsparlamentet skall bestå af en eller af två kamrar, samt för det senare fallet, huru deu öfre kammaren skall bildas. Eneller två-kammarsystemets företräde är något som man kan ha olika åsigter om, utan att det på något sätt inverkar på hufvudsaken af unionsorganismens inrättning. Vi vilja derföre icke egna den någon vidlyftigare diskussion utan endast, utan vidare bevis, anföra att tvåkammarsystemet icke synes oss lemna någon bestämd vinst, som icke lika väl kan uppnås genom en väl uppgjord diskussiosnordning. I händelse man dock önskar ett tvåkammarsystem så kan den öfre kammaren tänkas bildad på flere olika sätt. Det ligger först nära till hands att tänka sig den samma bildad på samma sätt som senaten i Förenta Staterna, genom val af de skilda staternas lagstiftande församlingar. Detta är dock, såsom vi engång förut påpekat, en afvikelse trån den grundprincip på hvilken föreningen bör basera sig. Denna afvikelse innebär kanske icke någon synnerlig fara, men något gagn medförjden icke heller. Skulle derföre tvåkammarsystemet anses nödvändigt, så torde det väl vara bättre om den öfre kammaren utsåges af folket på samma sätt som den nedre och skiljde sig från den endast genom olika antal medlemmar och olika tid för sin tillvaro. — För resten är det sjelffallet att parlamentet måste vara utsedt på någon bestämd tidrymd samt att dess medlemmar skola få yttra sig både på norska och svenska elter behag, hvilket icke gerna kan förorsaka någon svårighet. Något mindre sjelffallet men dock nästan oundgängligt för ett kraftigt politiskt lif är deremot, att parlamentet skall sammanträda åtminstone engång om året samt att regeringen, ifall den icke anser parlamentet mera representera folkets åsigter, skall hafva rätt att äfven före ntgången af den tid, på hvilken parlamentet blifvit valdt, upplösa detsamma och utskrifva nya val. Likaså nödvändigt som denna organisation af unionsparlamentet framgår ur den princip vi visat böra ligga till grund för en förning mellan Sverige och Norge, likaså klart framgår ur densamma äfven beskaffenheten af den embetsmannaorganisation som unionsregeringen måste ha till sitt förfogande för utförandet af sina åtgärder. Den måste bilda en embetsmannakår, som blott står och lyder under unionsregeringen, och får icke utgöras, bvarken helt och hållet eller ens till en del, af de skilda staternas embetsmannakorpser. Iy likaså omöjligt som det är för en regering