— Grefve de Sommes reklamerade arfvet efter Niorres! utropade sir Ewes med djup förvåning. Omöjligt; hvad rättighet hade han att framställa ett dylikt anspråk ? -— Ja, sade Gervais, jag kunde sjelf ej på länge komma underfund dermed, och min vän hr Gorain husegare vid gatan Saint-Honor, förstod det icke bättre än jag; men vi kommo dock slutligen på det klara med saken... — Huru? Förklara er, sade sir Ewes. — Det tycks, började Gervais, som om hr de Niorres förut haft ett naturligt barn med en qvinna från Brest... — Madonnan! mumlade sir Ewes och slog sig för pannan. Ah, jag tror det börjar dagas! Min Gud, på hvilka vägar länkar ej din allsmäktiga hand våra öden? Vidare, min herre! vidare! — Detta barn skulle ärfva sin far... —I brist af lagliga arfvingar, jag vet det, afbröt sir Ewes. Vidare! Huru kan grefve de Sommes: bli inblandad i allt detta? — Grefven, fullföljde Gervais, hade förr varit nära lierad med detta barn sedan det vuxit upp och blifvit man. Han hade betydligt hulpit honom med sin börs. Arfvingen, som då var uten förmögenhet, hade derföre utfäst till återbetalning hela sin framtid och försäkrat grefven om besittningen af allt hvad som en dag kunde tillfalla honom, äfven efter hans död ...