Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. — Det är sannt! mumlade sir Ewes, allt är nu uppoch nedvändt! Ack, hvar ha de blifvit af under denna förfärliga villervalla? Döda kansko!... dödade! guillotinerade!... De ha ju låtit afrätta nunnor! . . . Arma varelser! . . . Och den förmögenhet, som de så ädelt afstått, skulle måhända kunna nu vara dem till stor hjelp, om de ännu lefva; ... Ensamma! utan beskyddare, utan vänner! förföljda af konventet! hvad skall det väl bli utaf dem? — I afseende på hr de Niorres efterlemnade förmögenhet, fortfor Gervais, så är det åter en annan historia. Det tycks, att den borde tillfalla en mycket hederlig och förträfflig ädling, min bäste kund, ett hjerta af guld, min beskyddare, grefve de Sommes. — Grefve de Sommes! upprepade sir Ewes, som vid åhörandet af detta namn uppvaknade ur sin tankfullhet; hvad säger ni om grefve de Sommes? — Jag säger, att det var han, som gjorde anspråk på Niorresska förmögenheten. ) Forts. från N:o 149—155, 157—171,