stod i 158 pilastrar, föll 2 dagar deretter ul 146 och står för närvrrande i 129, hvilke representerar en stegring I papperspenningar nes kurs af omkring 25 procent. — Men hvac som framför allt tilltredsställde den allmänn: meningen är den allsmåktige krigsminister Riza Paschas afsättning. Man visste, att mi nisteren tillsvidare skulle fortfara att fungera men Riza Paschas förmätna hållning var er skandal, och derföre har man icke heller be höft vänta länge på, att denna skamfläck fö kejsardömet skulle bli aflägsnad. Sistl. tors dag var Riza i seraskieratet; han hade låti hemta en manufakturhandlare och utvalde da mast, hvarmed han ville kläda den sal, hvilken man mottager sultanen, då han besö ker ministeren. Plötsligen inträdde en office från palatset och sade: Lrs excellens! Pa dischan kallar er! Riza Pascha begal sig ledsagad af sin vanliga svit, på väg med offi ceren. Han kommer till palatset; men H M:t mottager honom icke. Man törer honon till förste kammarherren. Padischan, sägei Ghalib-Bey till honom, fråntager er edr: funktioner, såsom palatsets stormarskalk, så som artilleriets stormästare och krigsminister Jag har befallning, att föra er till eder juli hvarifrån ni ej får begifva er bort utan H M:ts tillåtelse. Och nu bort! Rizas svit ble bortskickad, och den afskedade ministern satte sig med förste kammarherren i en caique som endast hade tre par åror — ett föröd mjukande tecken till hans fall, då en ministei brukar 5 par åror på sin caique. Ex-sera skieren är för närvarande arresterad på sit rum; han skall dragas inför domstol och ställas till ansvar för den oordning, som råder inom hela militärförvaltningen, och afgifva rä kenskap för sin skandalosa förmögenhet. Turkarne tro, att Riza Pascha har en årlig inkomst af fyra will fem millioner francs, och man påstår att han skickat sextio millioner till England. 1 förrgår (d. 6) har en af portens embetsmän, som är noga invigd uti allt hvad som försiggår inom statsrådet, försäkrat mig, att den komit, som skall undersöka se: raskierens och flere andras förhållanden, har redan blifvit utnämnd. Domrarne skola vara så mycket strängare, som de känna sultanens aversion eller rättare hat till honom. H. M:t har verkligen ätven personliga skäl att hysa agg till honom. Utan avt tala om det sorgliga inflytande, han utöfvat på den aflidne sultanen, och om allt det onda, han tillfogat nationen, är Riza Pascha derjemte anklagad för att hatva konspirerat for tronföljdens ändrande; han skall hafva arbetat på, avt Murad Effendi, Abdul Medschids äldste son, skulle afträda sin far, till nackdel för den legitime arfvingen, hvilken enligt turkiska lagen är den regerande sultanens broder. Då sultanens sjukdom blifvit betänklig, fruktade man dagligen för ett eller annat attentat mot Abdul-Aziz-Effendis lif, och prinsen åtnjöt inga andra lifsmedel än sådana, som voro beredda åt honom af hans mor. Då läkarne förklarade att de icke längre hyste något hopp om H. M:ts frälsning, rådde man prinsen att fördubbla sin vaksamhet och om natten gå ombord på sitt ångfartyg, hvilket ligger törtöjdt utanför palatset. Det sätt, hvarpå man underrättat Kiza Pascha om sultanens död, visar, huru mycket misstroende man hyst till honom. Man trodde icke, att döden var så nära; sjukdomen var visserligen dödande, men genom en omsorgfull vård kunde den sjuke nog lefva två å tre månader till. — Sultanen hade måndags afton gått till sängs utan några oroande symptomer. Om natten reste han sig upp i sängen och begärde få något att dricka. Så snart han druckit, fick han kramp i halsen och kort derefter började dödskampen. Omkring kl. 4 på morgonen utandades han sin sista suck. Storviziren Kuprisli Mehemet Pascha och marinministern Mehemet Ali Pascha kommo en timme derefter till palatset och efter att halva rådgjort sig med hvarandra, läto de hemta Riza Pascha i sultanens namn. Seraskieren åtlydde den kejserliga befallningen. Då han stod ansigte mot ansigte med Kapudan Pascha och storviziren, sade denne siste till honom: Padischan har nyss utandats sin sista suck; låtom oss erkänna H. H. Abdul Aziz Effendi och sätta honom på tronen. På samma gång skickades bud efter de andra ministrarne. I sin öfverraskning såg Riza Pascha sig tvungen att rätta sig efter storvizirens vilja. Om han gjort mine af att aflägsna sig, likgiltigt under hvilken förevänning, skulle man utan tvifvel ha bemäktigat sig hans person. Enligt telegram till H.-T. har amerikanska