— Mylord, är det på detta stora fartyg, som jag skall lägga mig i qväll? Frågan hade gjorts på franska. Lord Elen besvarade den med ett jakande tecken. — Och vi skola segla i morgon? — Ja, sade engelsmannen torrt. — Och... hvart skall ni föra mig? — Hvart amiralen behagar skicka er? — Men, mylord, jag vill tillbaka till Frankrike. Officeren gaf till ett torrt skratt. — Ni får komma öfverens derom med hans herrlighet, min bästa br Gervais, sade han, — Men är jag då icke fri? — Det tycks ej så, eftersom ni är fången. — Fånge, jag! utropade hr Gervais bleknande. — Och dertill krigsfånge, hvilken egenskap blottställer er för att bli hängd, om man skulle behöfva taga repressalier på er. — Hängd! krigsfånge! skrek den olycklige Gervais; men, huru kan jag vara krigsfånge, som ännu aldrig med min egen person varit i något krig? Lord Elen ryckte på axlarne. — Är ni fransman? frågade han. — Javisst, mylord, eftersom jag är från Paris, från gatan Saint-Honorå.