Article Image
viskt och i synnerhet ledes af Czecherna med. Rieger i spetsen. De fordra, att man skall tillfredsställa de enskilta nationaliteterna och ställa dem likberättigade gentemot hvarandra; de vilja ej, såsom ungrarne, alldeles upphäfva gemenskapen och endast söka enheten i herrskarens person. Såsom gemensamma angelägenheter uppföra de krigshären, diplomatien och rikets finanser; de önska gemensamt mynt, mål och vigt, samma handelsoch vexellag, samt i det hela gemensam tullagstiftning. Under det riket nu är deladt i 21 historiskt-poliuska individualiteter, hvilken delning dock är isynnerhet beräknad på att förhindra anslutning och gifva tyskarne öfvervigten, vill detta parti samla riket i sex grup-. per: Böbmen, Mähren och Schlesien; Galizien med Lodomirien; Magyarien (egentliga Ungern) med Siebenbiärgen; Kroatien, Slavonien, Militärgränsen och Dalmatien; Venetien, Sydtyrolen eller Trient, Gradiska, Görtz och Triest, samt slutligen det tyska Österrike eller erkehertigdömet Österrike, Steiermark, Tyrolen och Kärnthen. Huruvida emellertid denna plan, äfven om det nuvarande motståndet bletve öfvervunnet, skulle kunna bära frukt, är dock tvifvelaktigt endast af det skäl, att det inom dessa grupper otvifvelaktigt skulle uppstå en del at de stidigheter, som redan nu dela riket. Man har derföre redan från markgrefskapet Mährens sida protesterat mot en sammansmältning med konungariket Böhmen, och de inre stridigheterna mellan slaver och tyskar, 1 t. ex. Böhmen, skulle väcka genklang 1 de utanför varande grupperna. Häraf finner man således, att för närvarande alla tre principerna för en statsförbindelse, personalunion, federalistisk union och centralisation, äro starkt representerade i Osterrike; ungrarne kämpa för den första principen, slaverna i allmänhet för den andra, tyskarne för den tredje, under det dessutom en mängd mindre motsatsförhållanden göra sig gällande. Tillsvidare synes det således ej fionas någon utsigt till åvägabrivgandet af en form, som kan på en gång betrygga Österrikes sammanhållning samt de enskilta delarnes frihet och sjelfständiga utveckling. Den styrka, hvarmed absolutismen under de sista tio åren undertryckt hvarje yttrande, har endast bidragit till att göra motsatserna så mycket starkare. De tyckas nu ej kunna mera undertryckas; det ser ut som om endast en strid kan åvägabringa det rätta jemnvigtsförhållandet och afgöra, om det nuvarande Österrike är en nödvändighet, eller om dess roll är utspelad, och om det upphört att vara ett nödvändigt vilkor för det europeiska statssystemet. Det har rådt stor ovisshet om hvem som skulle bli frankrikes gesandt i Turin, en fråga som ej är utan vigt, emedan detta val skall visa, huru mycket eller huru litet Napoleon vill gifva efter för och understödja Iltaliens sak. Valet har nu fallit på en mot Italien särdeles gynsamt stämd man, nemligen utrikesministeriets direktör, Benedetti. Från Turin skall Nigra sändas till Paris. — Mellan Frankrike och Preussen har afslutats ett handelsfördrag, som dock måste stadfästas af tyska tullföreningen, innan det träder i kraft. — Den 11 juli föll dom i Miresska saken, Mires och Solar äro båda dömda till 5 års tängelse och 3,000 francs böter. Grefve Simåon är förklarad pligtig att gifva ersättning; ofrige frikände. -— Prins Napoleon med gemål berättas skola från Lissabon afgå till Amerika, enligt kejsarens önskan att äfven en fransk prins må någon gång visa sig på andra sidan oceanen. — Moniteuren offentliggör ett med England afslutadt fördrag, hvarigenom Frankrike tillåtes att från juli 1862 värfyva indiska arbetare. Kejsaren har förordnat, att införseln af svarta arbetare till franska kolonierna skall från samma tidpunkt upphöra. I Rom äro oordningarne dagliga. Förut har oenigheten endast rådt mellan de påfliga soldaterna och innevånarne. Nu har äfven en konflikt egt rum mellan franske och påfliga soldaterna. Cialdini är redan i Neapel och har på fickan ordres om att ej spara någon eller något för oroligheternas undertryckande. XKonung Viktor Emanuel skall sjelf resa dit, emedan man tror, att hans närvaro skall inverka på de upproriska,

15 juli 1861, sida 3

Thumbnail