Från Utlandet. Allt tränger på ett snart lösande af romerska frågan, om Italien icke skall fortfarande förbli en härd för anarki och oreda, hvilka skola göra det omöjligt för atven den kraftigaste regering, att kunna en gång fullt ordna landets angelägenheter, samt gifva det ett för utvecklingen af ett folks andliga och materiela krafter nödigt lugn. Under det i sjelfva Rom invånarne börja bli allt svårare, att hålla i prestregeringens hårda tyglar, arbetar Bourbonen Frans oatbrutat på att oroa sitt forna rike. Visserligen skall kejsar Napole: on ha gjort denne vanvetting de allvarligaste förestållningar; men det hjelper icke. Hr Frans fortfar med sina blodiga stämplingar, och skall säkerligen göra det, så länge den verldsliga påfvemakten ännu existerar, ty det mäste helt naturligt ligga i dennas intresse, att söka lägga alla möjliga hinder i vägen för Italiens enhet och ordnande, hvari den ej kan se annat än sin egen dödsdom. Konung Viktor Emanuel har ock i ett enskilt bref till Napoleon visat denne, huru Frans gör sig för hvarje dag mera omöjlig och måste aflägsnas. Att situationen nalkas sitt slut, kan man emellertid finna af de kraftansträngningar reaktionen nu gör. En korrespondent skrifver dessangående från Neapel följande upplysande bref: Oss synes att vi nalkas den afgörande stunden. En tryckt proklamation som skrifvits och utdelats öfverallt i konung Frans II:s namn, kallar folket till vapen. I går (d. 23 Juni) tidigt erhöllo alla nationalgardes-kårerna ett cirkulär från den bekante guerillachefen Chiavone, hvari de uppmanas, att vid den förestående kampen förhålla sig neutrala, om lif och egendom äro dem kära. Och slutligen går det här från mun till mun att rojalisterna tänka genom en djerf coup de main bemäktiga sig Neapel. Det synes verkligen icke vara tvifvel underkastadt, att någonting dylikt påtänkes af Bourbonernas anhängare, hvilka gjort sig till godo den allmänna missbelåtenheten. Det lyckades regeringen för några dagar sedan, att uppbringa en betydlig, från Rom kommande penningtransport och en hemlig vapendepot. Vid den senare lyckades man äfven upptäcka de sammansvurnas igenkänningstecken. Man fann nemligen en hel kista med messingsknappar, på hvilka fanns ingraverad en lilja med mottot: Fac et spera! (Haudla och hoppas!). Underrättelsen, att rojalister landstigit på Sicilien, har här väckt stor sensation och torde vara egnad, att ej allenast upplifva det bourbonska partiets förhoppningar, utan äfven drifva det till denna djerfhet, som ger sig luft i handlingar. På alla offentliga ställen, i alla bodar och på gatorna talar man om nästan ingenting annat, än den förestående kontrarevolutionen. Alla partier tyckas vara ense derom, en våldsam kris. Konungariket Italiens erkännande af Porten är lemnadt och kommer att hafva till sitt närmaste resultat afslutandet af ett handelsfördrag mellan Italien och Turkiet. Af de personer, som, utom franske kejsaren, skola infinna sig vid badorten Vichy, att vi nu befinna oss vid randen at