tt nade oaktadt sin kopparfärgade hy, och hennes svarta ögon glänste af en dyster eld. -— Han skall icke dö! sade hon med darrande stämma. Jag kommer, för att rädda honom ! — Huru? — Förliden natt var jag på ön Martinique, jag frågade en hvit läkare till råds och förde hem med mig de läkedrycker, som han gaf mig. Hr Charles har druckit dem; han sofver! Kom, skall ni få se. Maburec följde den unga flickan: hon hade sagt sannt. Charles sof sakta och hans sömn tycktes vara lugn. En månad derefter var han fullkomligt frisk. V. Etterforskningarne. Charles var kroppsligt tillfrisknad; men antingen att den rörelse, som framkallats af de förfärliga scenerna vid ett skeppsbrott, rubbat hans hjerna, eller att hans själ led af några smärtsamma intryck efter förflutna händelser, han var från den dag han återfått sin helsa ett rof för den dystraste melankoli. Han bade bemäktigats af en sorgsenhet, hvilken af ingenting kunde häfvas, och han tillbragte ofta hela dagar i en oafbruten tystnad.