underrätta Skogsblomman, det han önskade med henne besöka den bergiga delen af Saint-Vincent, som utgör skiljomuren mellan engelsmännen och karaiberna. Det var den första handling af kraft, som Charles visade. Mahurec hoppade till i glädjen och skyndade att söka upp vildehefens äldsta dotter. Från detta ögonblick syntes Charles, inom hvilken en plötslig revolution försiggått, icke mera vara samma menniska. Ett slags feberaktig verksamhet, ett behof af omvexling hade bemäktigat sig honom. De svarta Karaiberna på gränsen bekrigale oupphörligt engelsmännen. Charles förenade sig med dem och visade vid åtskilliga sammandrabbningar ett sådant mod, en sådan djerfhet och kallblodighet midtunder faran, att vildarne, hvilka anse den lugna tapperheten såsom den förnämsta af de menskliga egenskaperna, fattades af en djup beundran för honom. Mahurec var alltid vid sin löjtnants sida, och hans glänsande mod, hans herkuliska styrka förskaffade honom snart allas aktning. (Forts.)