regn har Narstattes IOMv UC SCUaIlC UdBALlt. — JMUUsommarsdagen inträffade den olyckshändelsen, att sjömannen Johansson från Oland, under fastgörandet af en båt vid det i hamnen liggande fartyg, hvarå han tjenstgjorde, föll i sjön och omkom. Från Utlandet. Under sessionen i deputerade kammaren i Turin d. 27 juni framlade baron Ricasoli på bordet den diplomatiska brefvexlingen mellan Frankrike och Italien i afseende på erkännardet af konungariket Italien. Hufvudinnehållet af Frankrikes erkännande-note är forut bekant, i svar derpå tackar Ricasoli kejsaren för erkännandet, påminner om det program som kamrarne genom nya omröstningar antagit och uttalar sin förhoppning om att den önskade lösningen må utan uppskofeller afbrott kunna uppnås. Han säger: Det är vår önskan att få till Italien återställa Rom utan att beröfva Kyrkan något af hennes storhet eller Påfven hans oberoende. Han hoppas vidare att kejsaren skall efter någon tid kunna återkalla sina trupper från Rom, utan att uppväcka katolikernas misstankar. Han lemnar åt kejsarens höga klokhet att bestämma ögonblicket och hoppas, att Frankrike icke skall vägra att förmå Rom ingå på ett arrangement, som skulle vara rikt på lyckliga konseqvenser. Grefven af Arese lemnade den 28 juni Turin med ett utomordentligt uppdrag till kejsar Napoleon. Han åtföljdes af signor Artour. — Det påstås äfven, att marskalk Niel skall afresa från Parvis till Turin, för att officielt underrätta italienska regeringen om Frankrikes erkännande. Franska lagstiftande kåren har blifvit prorogerad. Grefve Morny, presidenten, lyckönskade i sitt slutningstal kåren till att hafva fullkomligt uppskattat de nya privilegier, som blifvit dem garanterade. De deputerade skingrade sig under ropen: Letve kejsaren! I Turkiska ministeren väntas åtskilliga förändringar. Senare Post. Tronskiftet i Konstantinopel försiggick, såsom redan är kändt, mycket fredligt. Abdul Medschids lik blef efter turkisk sed samma dag bisatt i Achmeds moskå vid hans faders sida. Abdul Aziz mottog genast alla dignitärers hyllning och följande dag presenterades diplomatiska kåren för honom. Den nye sultanen skildras såsom ej olik sin far Mahmud i våldsamt lynne och kraftig vilja, men lär icke såsom denne vara någon vän af reformer eller stämd för den europeiska civilisationen, utan tvärtom sträng muhamedan och reaktionär i sin politik. Han säges redan hafva förklarat sina ministrar, att stora förändringar förestå i rikets inre förvaltning, isynnerhet i de kristnas ställning, och att han vill göra Riza och Ali Pascha, hvilka båda äro vänner af europeiska reformer, oskadliga. Följden af en sådan politik skall bli de allvarsammaste konflikter med Ryssland och Frankrike. Man fruktar derjemte, att tronförändringen icke skall bli mottagen med samma lugn i Bosnien och Herzegovina, Albanien, Serbien och Bulgarien, der de kristna utgöra majoriteten, och religionshatet, som hittills endast med våld undertryckes, skall möjligen blossa ännu häftigare upp genom en fanatisk muhamedans tronbestigning. Dessa farhågor äro likväl icke allmänna; på börserna både i London, Paris och Wien har underråttelsen mottagits utan oro, och de vigtigaste tidningarne anse det vara omöjligt för Abdul Aziz att afvika från den af hans föregångare beträdda reformbanan och betrakta det under denna förutsättning som en lycka, att det skröpliga turkiska riket fått en kraftig herrskare i stället för en svag vällusting; detta kan anses så mycket troligare, som Englands understatssekreterare lord Wodehouse upplyst i parlamentet, att Turkiets hittillsvarande politik skall bli fortsatt och reformer införda. Den franska halfofficiela tidningen Constitutionnel meddelar en märklig artikel af Grandguillot, hvari förklaras, att då Frankrike å ena sidan icke förlorat ur sigte det stora religiösa, för hvilket det i 12 år gjort så stora uppoffringar, och å andra sidan Roms besättande otvifvelaktigt är en abnormitet, så måste alla sträfvanden gå ut på att finna en kombination, som förebygger, att besättningen varar i oändlighet och tillika innebär alla garantiar för nåfvacstnlana nAharnanda Karam maåcta