dem mot deras ö, då vilden, som hade utkik i fören, gaf till ett starkt rop. Illehiie och roddarne sågo genast åt det håll, som utkiken pekade på. Tio famnar framför pirogen blefvo de på en stor våg varse en afbruten mast och tvenne halfnakna karlar, som med förtviflans kraft höllo sig qvar. Inom ett ögonblick var pirogen framme vid de skeppsbrutna och tjugo hjelpsamma händer ryckte dem undan från cn säker död. Det Karaiberna under natten trott vara något spökartadt eller vidunderligt, var skrofvet af ett redlöst skepp, som beröfvats sitt roder och kastades omkring som en lekboll för stormen. De båda männen på masten, hvilka så underbart blifvit räddade, tillhörde det förlorade fartyget och voro troligen de enda, som undsluppit förstörelsen. Utmattade af den kamp de haft att bestå mot hafvet, svimmade de, när de väl kommit i pirogen. Dessa båda män voro Charles och Mahurec: pirogen hade fört dem till SaintVincent. (Forts.)