Man diskurerade då i Palais-Royal, man dömde i Chåtelet, man promenerade i Tuilerierna och slogs på Elysciska fälten. — För att komplettera dagen, sade Talma, skola vi begifva oss till klubbarne och operan. De båda vännerna gingo nu in på den nya rue Royale. I hörnet af denna gata sågo de några personer sitta inne på ett värdshus å nedra botten och dricka. En del af dessa hade ock åkt tillsammans med dem i Versailler-omnibusen. De voro Augerean, föktmästaren, Joachim, den unge soldaten, Nicolas, Jean, färgaregossen, Brune och Lefebyre. I detsamma Talma och hans kamrat gingo förbi, reste sig Lefebyre med glaset i hand. — Fäderneslandets skål! sade han. — Fäderneslandets skål! upprepade de andra. — Vi skola alla svära att tjena det! — Vi skola svära det! — Och jag med! tillade en glädtig röst, som tillhörde Michel, hvilken i detsamma kom in i salen. — Vi äro då alla Frankrikes soldater, fortfor Lefebvre. Nå, Nicolas, Jean, Brune och Michelet, han j tänkt öfver ? — Jal svarade fyra röster. -Ni tagen värfning ? — Jal ja!