at affärerna. De många stridigheter Turkiet sedan hade att utstå med Ryssland äro, tillfölje af det krig å Krim som de hade till resultat, för väl kända att här behöfva närmare omnämnas. Följderne af Abdel Meschids död blifva säkerligen icke stora. Den ene sultanen följer lugnt på den andre och deras uppfostran, samt det förvekligande i de turkiska sederna äro ingalunda af natur att kunna alstrå ovanliga herrskare, hvilka skulle bli i stånd att afhjelpa den ruttenhet, hvaraf det osmaniska riket är anfrätt. Och första vilkoret för en förbättring är och förblir en omgestaltning af de turkiska sederna. Så länge alla trognas beherrskare är en lekboll för ett harems intriger och han i eländig vällustrus söker lifvets högsta njutningar, under det hastigt på hvarandra följande ministrar, sjeltve svage genom sin beherrskares svaghet, blott bringa oreda i förvaltningen och ofta af egoistiska intressen förbise det allmännas, är en bättring omöjlig. Att blott öfverdraga turkiska riket med vesterns bildningsfernissa, med en fransk eller engelsk schablon, är utan nytta, då sjelfva kräftan får sitta qvar i harem. Snart måste väl ock halfmånan för alltid sjunka ned, ty den utgör en abnormitet mot vår tids bildning och seder. Om detta kommer att ske under Abdel Azis tid eller ej, kan vara likbetydande. Att ställa något horoskop för den nye sultanen, kan man derföre icke. Men säkert är, att eger han kraft och mod att utföra något stort, har han mycket att göra samt stora tillfällen att skaffa sig ett blad i verldshistorien. Vi betvifla det dock. Abdel Meschid Khan är borta — men sjelfva den sjuke mannen är tyvärr ännu sjuk. Bland alla de många frågor, hvilka för närvarande stå på de promemorier, europeiska statsmännen bära i sina portföljer, finnes en, som ligger oss sjelfve mycket nära och hvilken diplomaterna synbarligen äro som bäst i färd med att söka få utredd och löst. Vi mena den dansk-tyska frågan. Rörande denna skrifves från Berlin till Times ett situationen temligen upplysande bref. Korresp. säger: Man har någon tid hört så litet af den slesvigska och holsteinska frågan, att man nästan varit frestad hoppas, att den på ett eller annat sätt försvunnit ur verlden. Tyvärr tyckes detta hopp bli om intet; denna långvariga fråga visar en oändlig seghet, och jag antager, det vi icke skola länge sakna bevis på, att den ännu lefver. Exekutionsbeslutet skall icke låta länge vänta på sig i Frankfurt, med mindre än att en yttre tryckning användes, för att förhindra det. Etter tingens vanliga gång skall exekutionen sannolikt ega rum under loppet af tre eller fyra veckor. Det är onödigt, att förklara för dem, som känna det sått, hvarpå sakerna ledas här i Tyskland, att exekutionen ingalunda följer omedelbart efter beslutet. Åtskilliga uppmaningar och andra formaliteter måste genomgås, och det skall sannolikt bli mycket sent på året, innan trupperna kunna sätta sig i rörelse. Men det är dock högst önskligt, att beslutet icke fattas, emedan det skulle bidraga till att föröka den danska regeringens inre svårigheter, förbittra frågan och göra ett ordnande ännu svårare. Man torde minnas, att konungen af Preussen i sitt tal vid kamrarnes slutande sade, att ställningen till stormakterna lemnade tillräcklig garanti för att förhållandet icke skulle bli stördt, såframt det skulle bli nödvändigt att taga allvarliga mått och steg inom gränserna af det tyska förbundsområdet. Dessa ord betydde rent ut, att om förbundet ansåge det nödvändigt göra exekution i Holstein, skulle Europa icke blanda sig deri, för att förhindra densamma, men dylika uttryck måste säkerligen ha funnit väg till konungens tal genom något misstag eller missförstånd. Efter allt hvad som försiggått är det ej möjligt för stormakterna att bibehålla en sådan passiv hållning, om nämnde händelse skulle; inträffa. En exekution i Holstein betyder ögonblickligt krig mellan Tyskland och Danmark. En blick på den karta öfver Slesvig och Holstein, som fanns i sista blå boken om dessa hertigdömens angelägenheter, visar straxt grunden derför. Den gräns, som Tyskland fordrar för Holstein, och den, som Danmark anvisat Slesvig, äro der tydligt uppdragna. På den omtviatada orunden står fästningen Rendshore som.