Från Utlandet. Angående konungariket Italiens erkännande at Frankrike skritver en korrespondent från Paris i ett bret ull en Brässelerudning: Jag anser det nödigt, att omnämna, det gretve Wimercau (Viktor Emanuels sandebud 1 Paris), hvilken jag är säker om skall spela en vigtuig roll i uuderhandlingarne mellan Frankrike och lwualien, icke bur forblaudas med vanhga hemnga agenter. Han ar en oltticiöst accrediterad agent — en fortrogen länk för kommunikationen mellan kejsar Napoleon och Vikvor Emanuel. Jag kan garantera den fullkomliga sanningen at töljande omständigheter vid grefve NVimercatis möte med kejsaren 1 Fontamnebleau. Kejsaren sade, etter det han uttalat sin djupa sorg ötver Cavours död, ati Viktor Emanuel och Italien i honom förlorat en skickhg och wWillgitven tjenare, den man som bäst kände situauonen, och att Europa i honom förlorat en af de starkaste pelarne för en liberalt konservativ politik. H. M:t hoppades, aw det nya kabmettet skulle träda i den aflidnes totspär. Jag nödgades, tillade kejsaren, såsom katolsk monark att återkalla hr de Talleyrand, när er armå6 inryckte i Kyrkostaten; jag kunde ej annat än protestera mot kränkningen aft folkrätten. Men nu, då grafven hopmyllats öfver Cavours stoft och stora faror befaras hota Italiens sak, måste ni forsäkra konungen om min sympati, och säga honom att våra ofliciela förbindelser skola inom kort återknytas. Från Paris skrifves, att lagstiftande kåren med 242 röster mot 5 antagit den föreslagna budgeten. — Moniteuren offentliggör nu de vilkor, på hvilka Libanons blifvande regering blitvit ordnad. Guvernören öfver Libanon skall utväljas bland Portens kristna undersåter; han skall utses för trenne år, efter hvilken tid Porten och stormakterna skola genom representanter sammanträda; han skall bli oberoende af och erhålla lika myndighet med paschas af Bejrut och Damascus; lugnet å Libanon skall upprätthållas genom milis, rekryterad från landets innevånare: och turkiska trupper skola endast på guvernörens begäran få rycka in i Libanon. Ett administra